Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jägarna måste ta ansvar i vargfrågan

Annons

Vi jägare måste anpassa oss till att vi har varg och söka lösningar, påpekar skribenten.

Skriver med anledning av debattartikeln från ordföranden i Jägarnas riksförbund Västmanland, Conny Johansson. Vi jägare har fått ett stort ansvar att förvalta viltet i Sverige. Vi ska arbeta för att bevara artrika och livskraftiga viltstammar, främja god viltvård och öka förståelsen för människans ansvar för naturen och de ekologiska sammanhangen.Och det tycker jag att vi gör inom många områden, men inte alla. Vargen är ett sådant område.

Ofta tenderar vargdebatten att handla om för eller emot. Här skulle jag gärna se en mer balanserad diskussion. Bland annat behöver vi jägare ta det ansvar vi tagit på oss och därför lyfta blicken något och se på frågan ur andra perspektiv än vårt eget. Annars finns risk att vi får opinionen emot oss.

Vargen är åter en naturlig del i den svenska faunan och som Conny Johansson poängterat är vargen inte utrotningshotad, men i Sverige har den i princip varit det till följd av en jakt som idag inte kan anses rumsren.

Nu har vi varg i Västmanland och visst finns det individer som behöver plockas bort. I dessa fall kan länsstyrelsen besluta om skyddsjakt, vilket också gjorts i flera fall. Men, att kategoriskt ange ett antal vargar som ska fällas genom licensjakt låter i mina öron vågat, bland annat med tanke på att Västmanland ansetts vara en "sluss" för spridning av vargen söderut. Detta möjliggör ju att totala antalet vargar i Sverige kan fördelas jämnare över Sverigekartan.

Vargens närvaro genererar kostnader för samhället, men är det kostnadsfritt för samhället att ha jaktbart vilt?

En aspekt som lagts fram av professor Pelle Gemmel, SLU, är att det som den svenska älgstammen betar i våra skogar varje år skulle kunna ta upp dubbelt så mycket koldioxid som inrikesflyget släpper ut under samma period. Huruvida detta är korrekt kan jag inte uttala mig om, men det är en ny infallsvinkel som vi jägare bör bemöta seriöst och väga in i diskussionen.

Nyligen kunde vi och allmänheten också höra på SVT om vildsvinens framfart i Sverige, en viltvård som vi jägare inte fullt ut lyckats med. Enligt professor Hans Andersson vid SLU drabbas cirka 40 procent av Sveriges lantbrukare av skador till följd av vildsvin till en genomsnittlig kostnad på 930 kronor per hektar. Enligt Lantbrukarnas riksförbund rör det sig om skador motsvarande 600 miljoner kronor per år. Så visst kostar det samhället att ha jaktbart vilt för oss jägare.

Lägg därutöver till alla viltolyckor som drabbar samhället och enskilda individer.Vargen har troligtvis kommit för att stanna och den, liksom övriga utvecklingen i samhället, behöver vi jägare förhålla oss till. Vi jägare kan inte vara först ut med att ropa "vargen kommer" utan vi måste anpassa oss och hitta lösningar. Vi behöver arbeta konstruktivt för att bemöta de utmaningar en artrik viltstam innebär och hitta andra vägar framåt avseende vargfrågan än de våra förfäder haft under tidigare århundraden.

Jakten är ett viktigt fritidsintresse för många jägare inklusive mig själv. Men en sak har jag lärt mig genom åren. Naturen bryr sig inte om fritidsintressen. Den klarar sig utmärkt utan våra behov av jakt. Där infinner sig nämligen alltid jämvikt.

En jägare, markägare och skogsägare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons