Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lailas kamp – som David mot Goliath

Annons

Replik på insändarna den 5/1 (Rättssäkerhet i tingsrätten?) och 8/1 (Laila blev förlöjligad).

Efter att ha läst insändarna avseende målet där Laila stämt sin arbetsgivare, Västerås stad, för oegentlig uppsägning, kan undertecknade, båda närvarande vid rättegången, intyga riktigheten samt instämma helt i dem. Tilläggas kan att även åhörare med sitt uppträdande förlöjligade Laila och advokaten vid försvarets framställningar utan att detta påtalades.

Vi har läst handlingarna i ärendet och nu även tagit del av domen och reagerar på att grundorsaken till att ärendet gått till rättegång utelämnats helt i domen. Allt sammantaget stärker våra farhågor om att tvisten inte handlagts på ett rättssäkert sätt.

Vår reflektion är att Laila för sitt civilkurage under hela processens gång fått klä skott med ohälsa, kränkningar och långvarig sjukskrivning samt slutgiltig uppsägning. I stället för att beakta och åtgärda de felaktigheter och uppenbara brister som Laila påtalade, anklagades hon för samarbetssvårigheter och beslut togs om omplacering på grund av arbetsbrist! Arbetsmiljöverkets anmärkningar visar att kommunen brustit i sitt arbetsmiljöansvar och av kommunens hantering av Lailas ärende inser man att det i stället var arbetsgivaren som hade samarbetsproblem. Andra anställda på Lailas arbetsplats kände till felaktigheterna och bristerna och alla arbetstagare har anmälningsplikt till arbetsgivaren! Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön och skyldig att utreda och åtgärda arbetsmiljöbrott.

Varför görs inte några anmälningar? Är anställda rädda för repressalier eller saknas förtroende för svenska rättsväsendet?

Förutom till Arbetsmiljöverket kan och bör även anmälan göras till polisen. Se artikel ”Arbetsmiljöbrott måste anmälas” av Torbjörn Lundström i Norrköping tidningar den 4 juli 2008 http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3891136

Varför framkom inte, och togs inte hänsyn till, alla fakta i målet? Varför togs inte hänsyn till faktiska orsaker med arbetsmiljöproblematiken på Lailas arbetsplats när rätten fattade sitt beslut? Hur fungerar sanningsförsäkran när två vittnen, under ed, ”försäkrar” raka motsatsen på samma fråga som har stor betydelse i målet?

Rätten kunde ha beslutat att var och en får stå för sina egna kostnader. Nu är Laila enligt domslut ensam skyldig att betala såväl sina egna som arbetsgivarens rättegångskostnader.

Vi anser det är beklagligt att en ansvarsfull arbetstagare behandlas på detta sätt när denna enbart agerat utifrån gällande lagar och förordningar! Det kan inte få gå till på detta sätt vare sig inom det svenska rättsväsendet eller hos en arbetsgivare. Inte i ett land som Sverige där rättssäkerheten sägs/tros vara stor. Inte heller hos en så stor arbetsgivare som Västerås stad som anser sig arbeta seriöst med arbetsmiljöfrågor (Systematiskt Arbetsmiljöarbete). Frågan är om detta arbete är något som enbart finns på papper?

Mycket mer skulle kunna sägas i detta ärende men av utrymmesskäl är det inte möjligt. Frågan kvarstår dock: är det över huvud taget möjligt att få rättvisa mot en stor och mäktig arbetsgivare eller är det ”Davids kamp mot Goliath”?

Vi föreslår Laila till nästa mottagare av priset för civilkurage i Västerås samt önskar henne lycka till i nästa rättsinstans.

Boo Nyström

Anita Cederholm

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons