Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orsaker till lagidrotternas kräftgång

Svar på Stefan Brandbergs insändare ”Varför lyckas inte Västerås elitidrottslag?” (VLT 10/2).

Annons

Bra analys – men inte fullständig. De unika framgångarna för Västeråsidrotten under slutet av 1900-talet kommer aldrig åter. Delvis berodde de på lyckliga omständigheter, men också på skattefiffel.

I dag har vi en helt annan samhällssituation; individualism, rörlighet och marknadsinflytande. Västeråsarna är aktiva och kan inte både vara aktörer och publik samtidigt. Tidsbrist!

”Aldrig har elitlagen haft så bra arenor …” skriver Stefan. Kanske det, men vänliga mot publiken är de inte, som sådan måste man vara både bergsklättrare och betongälskare.

Konkurrens på liv eller död heter det. Damfotbollen konkurrerade ihjäl sig med två lag i högsta serien – nu suger gärdsgår’n våra flicklag. För bandyns del verkar det vara hoppfullt – däremot har man en fight med hockeyn (och innebandyn + handbollen). Alla kan inte ligga på topp.

Fotbollen – rena gurkmoset! Västerås har aldrig varit stor som fotbollsstad – kommer aldrig att bli. Men med en omstrukturering och ett samarbete kan man kanske etablera ett lag i superettan. Ingen mer hissresa á la Enköping SK. Lägg ner pratet ”om tre år ska vi …”.

Västeråslagen måste bestämma sig. Resurserna är begränsade. Prioritera! Samarbeta! Kanske måste politikerna ”hota” med att lägga näsan i blöt, om inte år 2026 så kanske 2039?

Slutligen: Ett blomstertack till alla föreningsidealister; ni håller i alla fall elitnivå!

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons