Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stilbrottens Västerås

Det är märkligt att varken politiker eller tjänstemän deltar i debatten om "svarta lådan" i Stadsparken.

Annons
Nytt inslag i miljön. Debatten fortsätter om Brasserie Stadsparken.            Foto: Staffan Bjerstedt

De flesta kulturaktiviteter kan man välja, om man vill vara aktiv och ta del av dem: man kan rösta med fötterna, eller betalkortet, om man vill se en föreställning av modern dans eller Svansjön, vill lyssna på 12-tonsmusik eller Mozart, köpa en nonfigurativ tavla eller en kopia av Zorn.

Det finns dock två områden där ”allmänheten” ej kan påverka vad som visas: offentlig konst och arkitektur, där dessutom sagda allmänhet ganska ofta får äran att vara med och betala utan att vara tillfrågad. Vi har ju en stadsarkitekt och en synnerligen representativ, den är ju demokratiskt vald, byggnadsnämnd.

Det som gjort problemet aktuellt, faktiskt mig veterligen för första gängen här i Västerås, det har diskuterats offentligt, är förstås svarta lådan i Stadsparken. Den står där plötsligt, utan någon diskussion, fast det i detta fall hade varit enkelt, det är ju en liten byggnad, att bygga en modell, med användning av byggnadsställningar och svarta presenningar.

Inom arkitektkåren anses det ofta att det är viktigare att få en klapp på axeln av kollegor, för att man skapar något som man vet är kontroversiellt, i stället för något som den obildade allmänheten uppskattar. Får man dessutom beröm i någon arkitekturtidskrift är väl lyckan fullständig. Jag tror att de flesta, utom arkitektkåren, anser att det är viktigt att nya hus nära befintlig bebyggelse passar in i miljön. Det betyder dock inte att man i nybyggda områden ej kan presentera nya idéer

Det finns flera exempel på sådan stilbrytande arkitektur: Melkerkontoret; tillbyggnaden av Korsängsskolan; tillbyggnaden till Rudbeck; VLT-huset med flera.

När det gäller VLT-huset kommer jag att tänka på vad P G Wodehouse skrev om en liknande skapelse ”När man ser personerna innanför glaset tänker man på ett akvarium och får lust att ta fram en påse myrägg och mata fiskarna.”

Det verkar som om det är flera stilbrott på väg, stiftet planerar ett glashus nära Domkyrkan och det kommande stationshuset blir väl en glaslåda kan man gissa.

Det är inte bara Västerås som drabbas, i Kalmar har man sitt ganska nybyggda museum in en svart låda, väl tio gånger så stor som vårt lilla brasserie. I Stockholm diskuteras ett hus för ett Nobelmuseum i form av en guldskimrande låda alldeles nära Nationalmuseum, som ju är byggt i en hel annan stil. Det är dock inte bara elände, vårt konserthus passar bra in i miljön, man undrar om stadsarkitekten var ledig den dagen beslut om detta togs?

Det är märkligt att varken tjänstemän eller politiker deltar i debatten om lådan. Stadsarkitekten är väl låst av kårlojaliteten bland arkitekter, att man inte gärna kritiserar kolleger, men byggnadsnämnden! Erik Hahr, var är du?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons