Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor apparat för att dna-testas – och till vilken nytta?

Annons

Familjerätten har nu påbörjat en faderskapsutredning för en av de ensamkommande afghanska ungdomar jag sedan två år är familjehem för. Det innebär i praktiken att man kallar handläggare, tolk, den svensktalande gossen och hans särskilt tillförordnade vårdnadshavare till ett möte för att ta reda på om det finns möjlighet att komma i kontakt med hans telefonlöse far som finns i Iran. Plopp, där gick sisådär åtta styck skattebetalda mantimmar...

Anser man sen att möjligheten till kontakt finns har man ett nytt möte där man faktiskt försöker upprätta kontakten, Plopp – åtta till.

Fadern ska då anmodas besöka den svenska ambassaden i Teheran för att lämna ett dna-prov. Gossen ska i sin tur dna-testas i Sverige. Proven skickas för analys och jämförelse. Dna-kalaset betalas av svenska samhället. Visar proven överensstämmelse skickar familjerätten ärendet vidare till tingsrätten som beslutar att hans papperslöse far är hans far, och både jag och myndigheterna har sedan länge tappat räkningen på mantimmar och kostnader. Utan att någon enda människa har blivit gladare. Inte ens den stressade handläggare som ålagts att göra detta, oavsett om hon tycker att det finns någon rim och reson i detta.

Låt en hemlös få några nätter i en säng, köp fler semlor till äldreboenden eller något annat vettigt.

Cvasta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons