Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tondöva artister och en gallskrikande Kvinnaböske

Annons

Programledarna Clara Henry, Hasse Andersson och David Lindgren på scenen vid Melodifestivalens andra deltävling i Malmö arena.

Jag har i alla år, frånsett de senaste två tre, sett Melodifestivalen som en av årets höjdpunkter. Men – kanske beroende på min egen stigande ålder, eller något annat i min uppfattning av utbudet – börjar jag rent av tröttna på hur både melodier presenteras och framförs.

Det är oftast med gälla primalskrik som presentatörerna annonserar nästa artist och sångnummer. Men – Herre Gud, de har ju mikrofoner – måste de ändå skrika som galningar för att understryka hur märkvärdigt nästkommande nummer är? Det både ser ut och låter illa när till exempel den annars så lugne och trygge Kvinnaböske gallskriker ut sitt budskap till publiken…

Det kanske finns ett och annat fynd bland de medverkande sångartisterna. Men alltför många låter "bläää" i framförandet som har väldigt lite med sång att göra. Man undrar faktiskt hur de som skapat låten och samtränat den under veckorna innan har tänkt och resonerat. Har man ingen respekt för att melodi och textmässig kvalité i alla fall borde hålla sig en bit över nollstrecket? Också att artisten ändå måste ha en hum om tonerna han gastar ur sig, det verkar inte så…

Kallesson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons