Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt att aktivera de gamla – även de ovilliga

Annons

Den 24 april fanns en helsida i VLT om äldrevården i Västerås. Där berättade Carina Sers om sin 80-åriga mamma som fick en stroke för tio år sedan. Jag och mina syskon, har samma erfarenhet som Carina. Vår mamma, nu 98 år, fick två strokes i oktober förra året. Kom sedan hem till sin lägenhet i servicehus med löfte om vård och aktivering.

Vården var ofta dålig. Aktiveringen obefintlig. Liksom Carinas mamma så sa vår mamma ofta nej när det ändå erbjöds nånting. Vi anhöriga klagade. Tyckte man skulle lirka och faktiskt till och med bestämma mer över en person, som efter skador på hjärnan har talet kvar men inte förstånd och omdöme.

Fick till svar: Vi måste visa respekt. Man visar inte respekt genom att göra det lätt för sig själv och säga att patienten inte vill. Det är i högsta grad orespekt att låta en person som inte har förståndet helt i behåll, och därmed nedsatt logisk förmåga och omdöme, bestämma helt i sådana här fall. Man måste lirka och övertala mycket mer. En person som fått stroke har ofta bestående ångest och är därför inte benägen att svara ja till något nytt eller ovanligt, för då ökar ångesten. Det som ofta händer är, att när personen väl gör eller följer med på till exempel en aktivitet så minskar ångesten och trivseln ökar naturligtvis.

Vi syskon upplevde till och med hur vår mor, som har diabetes och tar sprutor, fick avgöra själv om hon ville ha nån mat eller ej. Det säger sig självt att när man tar insulin är matens intervall viktig.

Tre syskon

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons