Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

50-åring med identitetskris

Kristdemokraterna fyller 50 år, men partiet för åter en osäker tillvaro.

Annons
Flöten. Både nuvarande och KD-ledaren Göran Hägglund och den tidigare Alf Svensson har varit populärare än partiet.

Kristdemokraterna kom efter många års till synes tröstlöst slit in i riksdagen. Ett träget och tålmodigt parti har lyckats bli ett etablerat riksdagsparti, men aldrig förmått konsolidera ett fast väljarstöd.

I helgen var det Göran Hägglunds (KD) tur att sitta i SVT:s terapistol. Han är mer populär än partiet, men det ser inte ut att hjälpa. Några nya opinionsmätningar visar att Kristdemokraterna ligger under, om än inte hopplöst under, riksdagens fyraprocentsspärr.

Så läget kunde vara bättre när det yngsta av allianspartierna fyller 50 år. Men det var inte bättre förr. Under lång tid stod Kristdemokraterna, eller KDS som partiet då hette, utanför riksdagen. En röst på KDS sågs som en bortkastad röst.

Men till slut lyckades Kristdemokraterna 1991 ta sig in i riksdagen. Då gick det snabbt, partiet kunde direkt inträda i den borgerliga regeringen under Carl Bildt (M).

En riksdagsgrupp helt utan erfarenhet, utöver att partiledaren Alf Svensson hade suttit på ett Centermandat, fick vara med och styra Sverige under en akut ekonomisk kris.

I valet 1994 klarade sig partiet kvar med en hårsmån. Men därefter gick det mycket bättre. I valet 1998 slog Alf Svensson, som har funnits med under alla partiets 50 år, igenom på allvar och KD steg som en raket i valspurten till närmare 12 procent.

Men därefter har det gått utför igen. I senaste valet kan Kristdemokraterna ha klarat sig kvar med hjälp av taktikröster från ”medborgare 4 procent”. Den här mandatperioden har Kristdemokraterna hela tiden legat nära eller under spärrgränsen.

Kristdemokraterna har haft svårt att skapa en tydlig och bestående profil. Partiet bildades på 1960-talet som en protest mot avkristning, kulturradikalism och krav på fri abort.

Men de ståndpunkterna har mjukats upp. Kristdemokraternas majoritet har i efterhand accepterat förändringar som aborträtt och samkönade äktenskap.

I början ville KDS stå vid sidan av blockpolitiken, i dag är Kristdemokraterna väl förankrat som ett borgerligt parti. Kristdemokraterna har varit emot kärnkraft, i dag är man för.

Partiet var EU-skeptiskt, i dag knyter många an till de större och EU-vänliga Kristdemokraterna på kontinenten. Där finns tal om ökad frihet för ”verklighetens folk”, men även krav på nya lagar och förbud.

Det är Kristdemokraternas olösta dilemma. Ska partiet vara profilerat moral- och socialkonservativt, men riskera att uppfattas som marginellt? Eller ska KD vara ett brett borgerligt parti, men då riskera att uppfattas som onödigt och utslätat?

Mer läsning

Annons