Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agerandet är inte värdigt en av Europas största demokratier och ett ledande EU-land.

Den franske presidenten Sarkozy ser ut att ge sig på utsatta minoriteter som ett sätt att möta sjunkande popularitet . Därför är det bra att EU-kommissionen tar Frankrike i örat.

Annons
Trängd president Sarkozy. Demonstranter angriper beslutet att höja den franska pensionsåldern från 60 till 62 år. foto: scanpix

Frankrike har fått kritik för att ha massavisat romer av EU-parlamentet och den svenska EU-ministern Birgitta Olsson (FP). Däremot har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och migrationsminister Tobias Billström varit påtagligt försiktiga. Sverige har även fått kritik för att egna avvisningar. Eter att tidigare ha agerat mer försiktigt har EU-kommissionären Viviane Reding tagit bladet från munnen och gått till hårt angrepp på Frankrike.

Franska ministrar har bestämt avvisat EU-kommissionens kritik. Men kommissionären Viviane Reding har fått stöd EU-kommissionens ordförande Barroso, som dock har undvikit att ställa sig bakom henens paralleller mellan nazismen och den franska politiken.

Där gick Reding för långt. Likt tidigare Carl Bildt och Olof Palme lär hon få erfara att det väcker kraftiga känslomässiga motreaktioner att jämföra stormakters agerande med nazistiska brott.

I grundfrågan har EU-kommissionen däremot starka skäl för sin kritik. Läckta dokument antyder att den franska regeringen, tvärtemot vad den utåt hävdade, har avvisat romer efter grupptillhörighet, något som är förbjudet. Människor skall behandlas som individer.

Tyvärr är agerandet en del av ett obehagligt mönster. President Sarkozy gick till val på att reformera och avreglera fransk ekonomi. Han har genomfört en del reformer, men också tvingats backa. Nu får regeringen hård kritik för det i svenska ögon mycket förslaget att höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Proteststrejker har genomförts.

President Sarkozy anklagas av dagstidningen Le Monde för att låta inrikesspionaget efterforska tidningens källor för att få slut på reportage om en politisk skandal.

Frankrike har också just röstat igenom ett förbud mot heltäckande slöja på allmän plats. Det är en sak att ge arbetsgivare rätt att hindra viss klädsel hos anställda, men alltför långtgående att lagstifta om kläder på allmänna platser.

Sarkozy är också bestämd motståndare till turkiskt EU-medlemskap. Visserligen har Turkiet lång väg kvar, men förhoppningen om att få komma med i EU har bidragit till demokratiska reformer.

Såväl president som parlament väljs bara vart femte år. Valsystemet är skräddarsytt för att ge presidenten egen majoritet i parlamentet. Den franska presidenten har därför en stark maktställning och oppositionen är till stor del hänvisad till utomparlamentariska aktioner.

Sarkozy har låga opinionssiffror och är trängd för sin ekonomiska politik. Han försöker då tysta kritiska tidningar, ger sig på utsatta minoriteter och plockar poäng mot misstro mot islam och Turkiet. Det agerandet är inte värdigt en av Europas största demokratier och ett ledande EU-land.

Sarkozys hårda tag och det folkliga stödet visar också den officiella inställningen till flyktingar och invandrare är hårdare i många andra EU-länder än i Sverige. Här är de stora partierna överens om att EU bör få en gemensam flykting- och asylpolitik, så den frågan är inte stor och kontroversiell i valrörelsen.

Den vore värd mer uppmärksamhet. För nog verkar det sannolikt att EU:s gemensamma asyl- och flyktingpolitik blir mer restriktiv än den som i dag gäller i Sverige.

Mer läsning

Annons