Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agneta Lokrantz: Bemöt andra som du vill bli bemött

Uppskattning och artighet tycks vara på utdöende

Annons

Har attityderna i Kalle Anka flyttat över till verkligheten?

Det fanns en tid då man läste Kalle Anka och tyckte att den var kul. Det gör jag inte längre, jag är alldeles för kritisk.

Jag stör mig till exempel på attityderna mellan olika seriefigurer, framför allt den inställning som många vuxna har till Knattarna. De är alltid arga och tycks anse att Knattarna hittar på dumheter och alltid är i vägen och borde ha stryk. Får mig osökt att tänka på gamla svenska långfilmer och inställningen att barn möjligen får synas men absolut inte höras. Kalle och hans granne Olsson ska alltid tävla och det slutar alltid med att de hamnar i luven på varandra.

Det tråkiga är att attityderna i Kalle Anka tycks ha flyttat från serietidningsvärlden till verkligheten. Vissa människor verkar alltid gå om kring och vara arga och hotar med stryk om man råkar korsa deras väg. Jag hörde i förra veckan om en tjej som utan anledning blev omkullknuffad i en snödriva av ett gäng okända, äldre killar, och som dessutom blev hotad till livet om hon skvallrade för någon.

Jag tänker ofta på de där surpupporna när jag möter andra bilister på småvägarna på landet där jag bor. Sådana där vägar där det finns mötesplatser för att just mötas på därför att vägen är för smal för två bilar i bredd.

På landet hälsar vi och tackar den mötande bilisten för att hen stannat och låtit oss passera och vice versa. Oavsett om vi känner bilisten i fråga eller inte. Det är trevligt tycker jag. Det visar på uppskattning och artighet, något som på sina håll tycks vara på utdöende.

Det gör faktiskt inte ont att vara artig och visa uppskattning. Man kan öppna och hålla upp dörrar för andra människor och säga tack om någon håller upp dörren för en. Man kan i affären böja sig ner och plocka upp en tappad peng på golvet och ge tillbaka den som tappat den. Man kan le åt personen i kassan, säga både hej och tack.

Det gör inte heller ont att ta hänsyn till andra, som att sakta in om man ska köra om hästar och deras ryttare på vägen. Man kan i god tid använda blinkers för att underlätta för andra i trafiken. Vi ska väl hjälpas åt?

Vi vet att de som blir mobbade mår dåligt, liksom att de som mobbar också mår dåligt. Det är förfärligt hur många det måste vara som mår dåligt, fast de senare tycks ibland tro att de mår bättre av att trycka ner andra. Måste det vara så?

För egen del gör det gott inuti att vara artig, hjälpsam och hänsynsfull och jag blir glad när jag får ett leende, ett tack eller en vinkning tillbaka. För det är inte så svårt: Man bemöter bara andra som man själv vill bli bemött.

Agneta Lokrantz, tidigare ledarskibent VLT

Mer läsning

Annons