Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt detta bygger på att vi tror på framtiden och på vår förmåga att göra det bästa möjliga av den

Våga vidga vyerna och öppna våra sinnen. Vägen framåt breddas om vi likt de gamla kulturfolken tar vara på kunskaper och idéer från andra länder och använder de nya lärdomarna hemma. Vi vet inte när de stora länderna i Europa åter står stadigt. Men vi vet att vår framtid är en del av Europas.

Annons
Lågan brinner. Ett tänt ljus för en bättre framtid.foto: VLT:s arkiv

I England levde på 1700-talet en författare som hette Samuel Johnson. Han blev berömd för sin stora ordbok. Men Samuel Johnson intresserade sig för allt möjligt och en gång skrev han så här:

– All vår religion, nästan alla våra lagar, nästan all vår konst, nästan allt som höjer oss över barbariet har kommit till oss från stränderna kring Medelhavet.

När vi nu själva, mer än 200 år senare, reser till länder vid Medelhavet, eller om vi har växt upp i något av länderna där, kan vi fortfarande se och känna en hel del av ursprunget till vårt eget lands historia och till många av våra egna idéer om utveckling och ett bättre liv.

Vi upptäcker hur nätverk mellan människor och riken som började byggas för ett par tusen år sedan fortfarande lever och förnyas mellan länder och folk.

Allt som har prövats i vår del av världen under århundradena har inte lyckats. Europas historia består inte bara av fred och framsteg.

Tvärtom har den fläckats av råhet och blodspillan långt in i vår tid. Därför är deti dag och framöver så avgörande för vår egen fred och frihet att länderna och folken runt om Europa kan hålla sams och hjälpas åt att bygga en gemensam framtid som vi kan få bli en del av.

Vi må ha våra egna mynt och sedlar och en vilja att forma våra liv på vårt eget sätt. Men vi bor i själva verket alldeles invid det stora, mångskiftande Europa som började vid Medelhavet och som nu har så svårt att klara sina många ekonomiska problem och skapa den ljusa framtid som många miljoner människor hoppas på.

Ingen vet när de stora länderna i Europa kommer att stå stadigt igen. Vad vi vet är att vår egen framtid är en del av Europas.

Samtidigt kommer vår tids folkvandringar av unga och gamla till oss från länder med andra traditioner, andra levnadssätt, andra trosuppfattningar och kanske en annan syn på framtiden än många av oss som bott här längre själva har.

I det osäkra läge som råder omkring oss blir folkvandringen en omvandling som frestar på, men som också öppnar nyamöjligheter för oss.

Vi kan inte hindra slitningar och uppror från att uppstå i andra länder. Men vi kan göra våra egna liv fredligare och mer hoppfulla om vi öppnar våra sinnen och försöker förstå varandras olikheter och särdrag i stället för att knyta näven. Det kan vara vårt sätt att säkra fred och frihet, åtminstone på vår egen gård.

Vi breddar också vägen framåt om vi tar vara på kunskaper och idéer som kommer från främmande länder, så som de gamla kulturfolken gjorde när de byggde sina samhällen genom att suga upp idéer och metoder från andra riken och använda de nya lärdomarna hemma.

Allt detta bygger på att vi tror på framtiden och på vår förmåga att göra det bästa möjliga av den. Kanske till och med lite till. Nu i julens dagar kan vi hämta optimismen ur den hoppets tro som föddes i en enkel krubba i Betlehem.

Mer läsning

Annons