Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Angela Merkel är inte heller den första att vara skeptisk till mångkulturalism som idé.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har väckt rabalder genom att säga att mångkultulturen har misslyckats fullständigt. Kritiken handlar dock mer om varför hon har tagit upp ämnet än om vad hon har sagt.

Annons
Är ense. Tyska förbundskanslern Angela Merkel och Turkiets premiärminister Recep Erdogan tittar på en fotbollslandskamp och är ense om att tyskturkar behöver integreras bättre.foto: scanpix

Har det mångkulturella samhället fullständigt misslyckats? Det hävdade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i ett uppmärksammat tal i helgen. Hon har fått kritik för att stryka ökande främlingsfientliga opinioner medhårs och för att lägga skulden på minoriteterna för problem kring integration och invandring. På senare tid har politiker inom Merkels kristdemokratiska parti kommit med utspel om minskad invandring. Den nu sparkade centralbanksledamoten Thilo Sarrazin har särskilt pekat ut muslimska invandrare som problem.

Även de som försvarar Merkel har pekat på den infekterade debatten i Tyskland, och sett hennes utspel som ett sätt att föra in den i mer konstruktiva banor. Angela Merkel erkände också att den tyska synen på invandrare som ”gästarbetare”, vilka skulle flytta hem, var en stor bov i dramat. Det hade gjort det mindre prioriterat att invandrarna lärde sig tyska och gjort det mer naturligt att acceptera parallella samhällen. Hon framhöll också att Tyskland behöver förbli ett invandrarland och att islam är en etablerad del av det tyska samhället.

Nyligen fick också Merkel stöd från Turkiets president och premiärminister i samband med en fotbollslandskamp. Landslagsspelaren Mesut Özil, med rötter i Turkiet, blev utbuad av tyskturkar i publiken för att han spelade för Tyskland och gjorde mål på Turkiet. Men de turkiska ledarna framhöll att det var viktigt för invandrare att lära sig tyska och representera det nya landet.

På sina håll anses det som ett sorts lackmustest vilket land minoriteter och invandrare håller på i landskamper. Det är fånigt: Idrottsliga lojaliteter sitter djupt utan att påverka inställningen till samhället i stort. Välintegrerade Sverigefinnar kan förvisso hålla på Finland i Finnkampen, och det är verkligen inget att oroa sig över.

Angela Merkel är inte heller den första att vara skeptisk till mångkulturalism som idé. Redan för ganska många år sedan skrev president Kennedys gamle rådgivare och talskrivare Artur Schlesinger boken The disuniting of America. Han varnade för en utveckling där lojaliteten var till mindre kollektiv i stället för till samhället i stort.

Problemet är snarare att begreppet är så mångtydigt. Det kan användas som en övergripande förklaring, där tankemönstren ligger nära marxism eller genusvetenskap. Då förklaras nästan alla problem med diskriminering och förtryckande strukturer. Kollektivitet blir viktigare än individen.

Risken finns samtidigt att kritik av det mångkulturella samhället blir ett sätt att ställa kraven på anpassning i stort sätt enbart på minoriteterna och alltför mycket bortse från diskriminering och misstroende från majoritetsbefolkningen.

I praktiken har politiken i Sverige gått mer mot krav på anpassning. Men här motiveras kraven inte med att bli ”svensk”, utan med mänskliga rättigheter. Det gäller även områden där Sverige avviker från vad som gäller i de flesta andra länder, som förbud mot religiös slakt, kritik av manlig omskärelse, förbud mot äktenskap för alla under 18 år eller att föräldrar är hemma med barn. Så även om det fortfarande talas om stöd för mångkultur betonas gemensamma lagar och individen framför kollektivet mer än tidigare också här i Sverige.

Mer läsning

Annons