Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anklagelserna om valfusk hos Stockholmsmoderaterna är besvärande för en demokrati med så gamla anor som Sverige.

Ordet valfusk för oftast tankarna till länder där demokratin inte har lika starka traditioner som i Sverige. Det känns främmande att det ska förekomma här.

Annons

Med drygt sju månader kvar till valet borde både partierna inom regeringsalliansen och de tre oppositionspartierna fokusera på hur valrörelsen ska se ut. Inte minst de tre små partierna, som vid ett flertal opinionsmätningar på sistone hamnat lite för nära fyraprocentsspärren för att det ska kännas bra för dem. Förutom Centerns och Krist-demokraternas låga väljarstöd, som vi har skrivit om tidigare här på ledarplats, har nog Vänsterpartiet också en del att fundera på inför höstens val.

Men det är inte bara de små partierna som har fått huvudbry. Nu hör även Moderaterna till den gruppen. För dem är det dock inte närheten till fyraprocentsspärren som är problemet. Vid den senaste opinionsmätningen från Sifo hade Moderaterna nämligen gått fram rejält, med 3,8 procentenheter till 29,6 procent.

Dessutom hade gapet mellan regeringsalliansen och den rödgröna oppositionen hade krympt rejält, från 10,3 till 3,4 procentenheter och bedöms av en del valforskare vara en sannare bild av opinionsläget än exempelvis januarimätningen.

Efter dessa för Moderaterna glädjande siffror kan därför de senaste dagarnas misstankar om valfusk hos Stockholmsmoderaterna knappast ha kommit mer olägligt.

Det ser inte bra ut, vare sig för Moderaterna eller för andra partier. När enskilda politiker blir påkomna med att syssla med oegentligheter brukar misstron mot politiker i allmänhet öka i samhället. Det är särskilt olyckligt ett valår när ett utpräglat missnöjesparti står på tröskeln till riksdagen och vill in.

Därför är det viktigt att Moderaterna går till botten med vad som egentligen har hänt och hur det kunde hända. Det är viktigt för såväl Moderaterna som för hela det politiska systemets trovärdighet.

Det kan därför tyckas lite märkligt att Moderaterna först uppdrog åt partiets

chefsombudsman i Stockholms stad att leda utredningen. Med tanke på att det florerar rykten om att oegentligheterna blev kända redan i höstas, utan att man vidtog några åtgärder, borde man redan från början ha kallat in en oberoende person att göra det. Interna utredningar kan av väljarna uppfattas som otillräckliga när det gäller att återställa trovärdigheten.

Nå, i går kallades i alla fall en stor revisionsbyrå in för att styra upp det hela.

Tyvärr blir det samlade intrycket att krisen kunde ha hanterats på ett bättre sätt.

I väntan på utredningens resultat kan man konstatera att de andra partierna som tillämpar rådgivande medlemsomröstningar om vilka som ska stå på listorna också har anledning att se över sina regelverk.

I Miljöpartiet finns till exempel ingen regel om att partimedlemmar ska betala in sin medlemsavgift själva och i Centerpartiet finns inga särskilda etiska regler för proceduren. Folkpartiet har dock nyligen infört en regel som säger att man måste ha varit partimedlem i minst tre månader för att få rösta i ett provval.

Fler borde tänka i de banorna. Att som Kristdemokraterna räkna med att fusk inte sker i partiet är att sticka huvudet i sanden enligt den svenska ”det händer inte mig-

filosofin.”

Anklagelserna om valfusk hos Stockholmsmoderaterna är besvärande för en

demokrati med så gamla anor som Sverige. Förhoppningsvis kan dock tilltron till det politiska systemet återställas någorlunda snabbt. Det har ju trots allt fungerat bra

hittills.

Mer läsning

Annons