Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre och billigare tillgång till nordiska länders publikservicekanaler både i tv och i datorer vore viktigt och konkret.

Det formella nordiska samarbetet har hamnat i bakvatten, men i gränstrakterna arbetar, bor eller handlar alltfler över gränserna. Det viktigaste är att värna och allra helst förbättra språkförståelsen, gärna genom bättre tillgång till nordiska tv-kanaler.

Annons
Leende statsministrar. Jens Stoltenberg (S) och Helle Thorning-Schmidt (S) ser ut att trivas på Nordiska rådets möte i Köpenhamn.foto: scanpix

I dagarna sammanträder Nordiska rådet i Köpenhamn. Det är allt annat än en medial kioskvältare. Så har det varit ganska länge. Nordiska möten mellan ministrar eller politiker är sällan konfliktfyllda och det krävs enighet för att fatta beslut. Det är den stora skillnaden jämfört med EU, där en hel del beslut kan fattas genom majoritetsbeslut.

Men det nordiska samarbetet är bättre än sitt rykte. Passfrihet och gemensam arbetsmarknad genomfördes tidigt. Det gick att enas om en hel del. För tidigare statsministrar var Nordiska rådet en viktig mötesplats, I Tage Erlanders dagböcker finns många anteckningar om det nordiska samarbetet och diskussioner med kolleger och politiska motståndare i anknytning till rådsmöten.

Än i dag deltar regeringsledamöter och ledande politiker. I Köpenhamn träffades alla nordiska statsministrar och de hade därutöver ett möte med de baltiska regeringscheferna.

De nordiska utrikesministrarna försökte lappa ihop den splittrade nordiska röstningen om medlemskap för Palestina i Unesco. Israel underlättade den uppgiften genom att besluta om 2000 nya bosättningar på ockuperad mark, något alla kunde enas om vara emot. Utrikesminister Carl Bildt, som misstänks för att inte ha varit entusiastisk över att Sverige som enda nordiska land röstade nej, kunde lyfta fram det som förenade de nordiska länderna i synen på Mellanöstern.

Danmark var med i EU/EG/EEC redan 1973, men det påverkade inte Nordiska rådet speciellt mycket. Men när också Sverige och Finland gick med och integrationen tog fart minskade det nordiska samarvets betydelse. Det viktiga besluten fattas i EU och det är där ministrarna i medlemsländerna lägger ned den mesta tiden.

Det nordiska samarbetet har därför störst betydelse för icke-EU-länderna Norge och Island. Om alla nordiska länder vore med i EU kunde Nordiska rådet vara ett forum för samordnat agerande inom EU och lyfta fram frågor av särskilt nordiskt intresse.

Island förhandlar om EU-medlemskap, men det är ovisst om det i slutändan blir ett ja till medlemskap. I Norge är enligt den senaste opinionsmätningen hela 72 procent emot och bara 12 procent för EU-medlemskap. Så den nordiska EU-splittringen ser ut att bestå ett bra tag.

Även om politikerna har svårt att nå spektakulära resultat ökar utbytet mellan människor i gränstrakter. Västra Skåne och östra Själland knyts samman som en gemensam arbetsmarknad. Öresundsbron var ett konkret och viktigt sätt att öka det nordiska samarbetet. Gränshandeln är omfattande, norrmän kan handla billigare i Sverige och bidra till sysselsättning i svenska glesbygder.

Politikerna bör främst se till att det vardagliga utbytet fortsätter att växa och att intresset för vad som händer i de andra nordiska länderna består.

Nycken till detta är språkförståelsen. Den stora bristen inom EU är svårigheten att föra ett gemensamt politiskt samtal och flytta när man inte förstår varandras språk. Men i Norden går det att läsa och (ofta) förstå varandra. Därför bör svenskans ställning i Sverige och finskans i Sverige värnas. Bättre och billigare tillgång till ländernas publikservicekanaler både i tv och i datorer vore en viktig och konkret åtgärd.

Mer läsning

Annons