Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Det är vår plikt att tala om det armeniska folkmordet

1,5 miljoner människor mördades på grund av ursprung och trostillhörighet. Ledarsidans Bawar Ismail om varför vi måste prata om det armeniska folkmordet.

Annons
Armenier tvingades ut på dödsmarscher i det forna ottomanska riket. Bild: AP Photo

Den 24 april år 1915 anses vara startpunkten för en av 1900-talets mörkaste händelser. Ett hundratal armeniska intellektuella i Istanbul fördes då bort till fångläger för att sedan avrättas. Det som sedan följde benämns i dag som det armeniska folkmordet (eller Seyfo av assyrier/syrianer).

Mellan åren 1915 och 1923 mördades ungefär 1,5 miljoner kristna systematiskt i det forna Ottomanska riket. Armenier, assyrier, syrianer, pontiska greker och kaldéer – ingen kristen minoritet undgick de så kallade ungturkarna som ville skapa ett etniskt och religiöst homogent rike.

Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeporteringar. Armenier tvingades ut på dödsmarscher i stekheta öknar. Människor dränktes i floder eller brändes till döds i sina hem. Kristna barn kidnappades från sina föräldrar och tvångskonverterades till islam. Kyrkor jämnades med marken.

1,5 miljoner människor mördades på grund av ursprung och trostillhörighet. Det kommer vi aldrig att glömma.

Omvärlden är i stort sett överens om att det utfördes ett folkmord i det som i dag är Turkiet. Folkmordet har bland annat erkänts av "International Association of Genocide Scholars", en sammanslutning av framstående folkmordsforskare och experter. Dessutom har en rad nationella och lokala parlament runt om i världen erkänt folkmordet. 2010 valde även Riksdagen att erkänna det armeniska folkmordet när den dåvarande rödgröna oppositionen, tillsammans med stöd från fyra borgerliga riksdagsledamöter, körde över allianspartierna.

Nu kanske någon tycker att man absolut inte bör politisera historien. Och det är fullt förståeligt. Politiker ska inte leka historiker och besluta om vad som hänt eller inte. Problemet är dock den att varje regim i Turkiet sedan folkmordets slut valt att aktivt förneka att något folkmord ägt rum. Än i dag kan politiker, kulturarbetare och aktivister som vågar erkänna folkmordet åtalas för att ha vanhedrat den turkiska nationen. Inte ens Nobelpristagare undgår då den turkiska statens vrede. Författaren Orhan Pamuk, som tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006, blev åtalad när han i en intervju talade om dödandet av en miljon armenier.

Läs mer: Sakine Madon: Nödvändigt fokus på folkmordet

Men den turkiska staten nöjer sig inte med att bara tvinga sina medborgare till tystnad. Nej, den turkiska statens förnekelselinje ska tydligen spridas runt om i världen. När TV4 skulle sända dokumentären "Seyfo 1915 - Det Assyriska folkmordet" våren 2015 fick tv-bolaget ett brev från den turkiska ambassaden. Ambassaden uppmanade TV4 att "tänka över beslutet" och i stället sända ett mer balanserat program.

Så länge den turkiska staten aktivt motverkar röster som vill uppmärksamma det armeniska folkmordet, så är det vår plikt att tala om vad som hände i det forna ottomanska riket. 1,5 miljoner människor mördades på grund av ursprung och trostillhörighet. Det kommer vi aldrig att glömma.

Mer läsning

Annons