Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behovet av ett nytt stationshus, som dessutom behöver stå klart inom ganska kort tid, är tydligt.

Det nya stationshuset behöver stå längre och beslutas i större enighet än dagens misslyckade skvader.

Annons
Kortvarig skvader. Centralstationens hus skulle kombinera gammalt och nytt, men blev varken hackat eller malet.foto: VLT:s arkiv

Nu börjar det bli bråttom att få ett nytt och bättre stationshus i Västerås. Som framgår på nyhetsplats ska planeringen börja i höst och det nya stationshuset finnas redan 2017.

Kapaciteten på Västerås station ska byggas ut för att klara den framtida trafiken på Mälarbanan. Västerås har länge haft goda skäl att kritisera andra för att det har dröjt för länge med att bygga Mälarbanan färdigt. Så nog vore det pinsamt om den egna stationen skulle visa sig bli en flaskhals som hindrar Mälarbanan från att fungera bra för de allt fler tågresenärerna.

Dagens stationshus är ett avskräckande exempel på hur viktiga byggnadsprojekt kan gå fel. Den här gången måste det bli bättre.

Västerås har hittills haft tre stations-byggnader. Den första stod inte särskilt länge, men den andra invigdes redan 1876. Den första stora ombyggnaden skedde 1919, och därefter skedde ytterligare tillbyggnader.

Men även om byggnadens utseende förändrades kan ändå det andra stationshuset ha stått från 1876 till rivningen 1997. Även om svaren på nyhetsplats om rivning är lite svävande kommer däremot dagens stationshus, om planerna håller, att ha ersatts redan efter 20 år.

För nog verkar det klart att det krävs rejäla förändringar för att klara framtidens krav. Fler spår, fler perronger, fler ingångar, fler passager samt gott om kaféer, restauranger och annan reseservice utlovas. Med så stora förändringar handlar det om en helt ny station.

Det behövs. Dagens byggnad var för liten och opraktisk från början. Främst är det vänthallen som är för liten. Glasgångarna kan kännas bättre än tunnlar, men ger sommartid en alldeles för god illustration av växthuseffekten. (Det blir varmt när solstrålar går in genom glas och sedan inte släpps ut igen).

Dagens stationshus har alltjämt en politisk laddning. När de borgerliga partierna hade majoritet i början på 1990-talet ville de bygga en helt ny station. Socialdemokraterna var inte med i processen och gick till val på att bevara det gamla stationshus. När de hade vunnit visade det visade sig lättare sagt en gjort att infria vallöftet. Resultatet blev dagens skvader med en ”gammal” fasad och för små stationsutrymmen.

Ulla Persson (S) har själv erkänt att det var olyckligt med partipolitik kring stationsbygget. Hon framställde det som att en kompromiss drevs igenom, men som inte blev så bra.

Uttalandet väckte protester från Moderaterna. De menade att beslutet inte var en kompromiss, utan drevs igenom av Social-demokraterna mot de borgerliga partierna.

Här är man inte ens överens om vad som menas med kompromiss. Ulla Persson menar nog att dagens stationshus var en kompromiss mellan att bevara det gamla stationshuset och den nya tidens krav, medan Moderaterna menar en politisk kompromiss där fler stod bakom beslutet.

Den här gången är förutsättningarna bättre att bli överens. Politikerna säger sig ha lärt sig av tidigare misstag. Behovet av ett nytt stationshus, som dessutom behöver stå klart inom ganska kort tid, är tydligt.

Därutöver talar tidsandan för djärvare grepp. Projektledaren Patrizia Strandman säger att stationshuset ska vara modernt och spännande.

Vi är mentalt i mycket tillbaka till rekordårens krav på nytt och modernt. Denna dyrkan av modernt till varje pris kan kanske gå för långt på andra områden, men underlättar enighet om en ny station.

Mer läsning

Annons