Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilder handlar dock även om yttrandefrihet och allmänintresse av att veta mer.

Det är rätt att regeringen vill stävja spridningen av kränkande bilder. Men metoden att förbjuda fotograferingar kan slå fel.

Annons
Kontrollerat. Kameror kontrolleras redan, men nu vill regeringen skärpa kraven på fotografer.

Regeringen har på senare tid fått kritik för att efter valsegern ha vilat på lagrarna och slutat föreslå nya reformer.

Så kan det kanske vara på ett övergripande plan. Men i verkligheten tickar det ständigt ut förslag till nya åtgärder. Utredningar presenteras, regeringsförslag läggs – och får kritik.

Nu senast har regeringen föreslagit att det skall bli olagligt att utan lov fotografera människor i privata utrymmen. Det handlar i första hand om privatbostäder, men också om toaletter, duschutrymmen och andra mer ”privata” offentliga rum. Den som bryter mot lagen kan dömas till böter eller fängelse.

De flesta vill inte att de skall kunna fotograferas mot sin vilja hemma i bostaden. Så har det nog för all del alltid varit, men den tekniska utvecklingen har gjort det mycket lättare att ta bilder och göra dem offentliga för många. Det är också lätt att uppröras när enskilda personer drabbas hårt genom nätutläggning efter att filmats eller fotograferats i smyg. Regeringen vill därför täppa till vad den ser som en lucka i lagen.

Bilder handlar dock även om yttrandefrihet och allmänintresse av att veta mer om offentliga personer. Därför kan förslag som ser bra ut i praktiken ändå stjälpa mer än hjälpa.

Journalistförbundet, Pressfotograferna och Tidningsutgivarna har varnat för regeringens förslag som det ser ut. Det kan inskränka yttrandefriheten och samhällsdebatten kan bli sämre om det blir svårare för journalister att utföra sitt granskande arbete. Undersökande journalistik kan kräva bilder och med den nya lagen kanske journalisten eller fotografen inte vågar ta en viktig bild. Det gör att risken för självcensur ökar och medieföretagens tillgång till bilddokumentation blir sämre.

Förslaget innebär också att det är fotografen som begår ett brott och kan dömas. Det bryter mot grundregeln inom svensk yttrandefrihetslagstiftning, där det är den ansvarige utgivaren som får ta ansvaret.

Regeringen har försökt att ta hänsyn till mediernas behov av öppenhet. Men förslaget innebär en luddig lagstiftning, där förbudet även gäller fotografer och journalister om intresset för informationen är litet samtidigt som skyddet för den personliga integriteten är stort. Det är inte lätt att i själva fotoögonblicket avgöra hur stort allmänintresset för informationen skulle bedömas av en domstol. Förslaget kan ses som ett steg mot lagstiftningen i andra länder, där offentligheten är mer inskränkt.

Det riktigt kränkande är för de flesta nog inte att bilder tas, utan att de sedan så lätt kan läggas ut på nätet där de kan beskådas och sparas ned av många andra. Då är det en tveksam metod att hota fotografer med fängelse om de tar bilder som uppfattas som smygfotografering.

Justitieminister Beatrice Ask försäkrar att regeringen ”självklart” inte vill göra något intrång i yttrandefrihetsgrundlagarna. Hon lovar att titta på remissinstansernas synpunkter när de kommer in.

Förhoppningsvis menar hon allvar. Regeringar av olika partifärg har fått kritik för att mindre än förr ta hänsyn till invändningar i remisser och av politiska skäl driva igenom förslag även när berörda parter har haft vägande kritik. Här står berättigadeintressen mot varandra och då finns starka skäl att lyssna på invändningar.

Mer läsning

Annons