Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blotta kraften i vädrets makter som vi upplever nu borde stämma till eftertanke när klimatförändringen förs på tal

I dag är det svårt att se vad som måste till för att klimatfrågan ska bli riktigt het igen.

Annons
Rädda klotet.

Den bistra vintern utsätter just nu många samhällsfunktioner för svåra påfrestningar. Det är inte mer av snö och kyla som är att vänta av den globala uppvärmningen, utan andra extrema förhållanden. Men de har det gemensamt med vargavintern att konsekvenserna är svåra att hantera. Blotta kraften i vädrets makter som vi upplever nu borde stämma till eftertanke när klimatförändringen förs på tal.

Exakt vad som kommer att hända är däremot svårt att sia om. Det har FN:s klimatpanel dyrköpt fått erfara sedan några felaktigheter i dess rapportering uppdagats på senare tid. Tillsammans med läckt e-post mellan forskare som rest frågetecken kring hanteringen av data – det som upphaussat kallts för climategate – har klimatpanelens auktoritet lidit skada.

Det är viktigt att poängtera att forskarnas avgörande slutsats, att människans utsläpp av växthusgaser gör att jordens medeltemperatur stiger, inte påverkats av de mindre felaktigheter om konsekvenserna därav som spridits. Klimatfrågan är på riktigt och den är viktig. Men vad hjälper det när förtroendet väl är rubbat. FN:s klimatpanel har därför en uppförsbacke framför sig innan den kan spela samma avgörande roll som tidigare – om det ens är möjligt. Faktum är att hela klimatfrågan kylts av betänkligt sedan det misslyckade försöket att nå ett lagligt bindande avtal i Köpenhamn.

Den gångna veckan meddelade chefen för FN:s klimatsekretariat, den holländske toppdiplomaten Yvo de Boer, att han avgår till sommaren. Det säger något om stämningen som råder inför klimattoppmötet i Mexiko i november. Få är optimistiska om att förhandlingarna i FN-maskineriet kommer att leda till något genombrott.

FN är aldrig mer än summan av sina medlemmar och det som illustrerades i Köpenhamn är att världens länder inte är eniga om vägen till minskade utsläpp av växthusgaser. Inte minst Kinas ointresse gjorde det omöjligt att nå det hägrande målet om en efterföljare till Kyotoprotokollet. Alltjämt är sambandet mellan fossileldad ekonomi och tillväxt för starkt för att nyckelländerna ska förmå sig att ingå bindande överenskommelser.

I dag är det svårt att se vad som måste till för att klimatfrågan ska bli riktigt het igen. En ny turné med Al Gore lär inte räcka.

Förmodligen finns svaret inte i de stora skeendena utan i många parallella processer jämte FN. EU:s intresse att hantera klimatfrågan är genuint. I USA finns ett intresse av att ta ledningen i grön teknologi och nya ekonomiska jättar som Kina och Indien kan inte i längden låtsas som att klimatfrågan går att sopa under mattan. Många regionala organisationer tar tag i frågan.

Det är otillfredsställande att FN-systemet inte levererar mer i en global utmaning av så stora proportioner. Men det är ett faktum. Det bästa vore om vägen fram till Mexikomötet i höst skulle kantas av nya tag, men om den inte gör det är det trots allt inte frågan om slutet för den globala klimatpolitiken.

Mer läsning

Annons