Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortom fru direktris

Annons

Är det någon skillnad på kvinnor som sitter i styrelser och andra kvinnor? Den frågan valde Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) att tillsätta en utredning om 2004 under ledning av professorn i finansiell ekonomi Renée Adams. Under tisdagen presenterades resultatet på ett välbesökt seminarium.

Det påstås ofta att kvinnor på ledande positioner beter sig som män. Vilket antas bero på en av tre faktorer: 1. Kvinnor som innehar ledande positioner är mer lika män. 2. Endast kvinnor som tänker som män befordras av sina manliga chefer. 3. Kvinnor i en mansdominerad omgivning anpassar sig till denna varpå könsskillnaderna försvinner.

Adams har tittat på just karaktärsegenskaper hos kvinnliga och manliga styrelseledamöter och verkställande direktörer verksamma i börsnoterade företag i Sverige. Det mest överraskande resultatet anser Adams själv vara att kvinnliga styrelseledamöter är mer riskbenägna än sina manliga kollegor. Något som är intressant ur aspekten att kvotering av kvinnor ofta motiveras med att kvinnor är mindre risktagande än män.

Samtidigt som en jämställd representation av könen förfäktas tillskrivs män och kvinnor egenskaper utifrån sitt kön. Likt marxisten Gramsci som hävdade attarbetarklassen inte gjorde uppror mot kapitalisterna för att dessa hade makten över arbetarnas medvetandet vidhåller dagens kvoteringsivrare att kvinnor omöjligt själva kan utveckla ett chefsbeteende. De egenskaper som krävs för att inta en ledande position antas vara manliga av naturen, kvinnor som antar dem måste ha anpassat sig till den manliga tankeordningen.

Precis som under införandet av den kvinnliga rösträtten motiveras kvinnlig representation i kvoteringsdebatten med att den tillför något specifikt kvinnligt, vilket antas vara väsensskilt från något manligt. Under SNS seminarium framkom dock att kvinnor som kvoteras in i styrelsen inte innehar samma karaktärsdrag som kvinnor som tagit sig in den meritokratiska vägen. Vilket tyder på att ledarskap mycket väl skulle kunna vara en kvinnlig egenskap. I utredningen presenteras till och med förhoppningen att forskningsresultatet ska bidra till att bryta ned könsstereotyper.

Men i dag kvarstår dilemmat. Att särskilja människor utifrån deras kön och kvotera kanske bidrar till en ökad representation av kvinnor inom styrelser. Men samtidigt bidrar det ytterligare till en polarisering av könen där de framställs som väsensskilda. Om vi vill lösa detta dilemma borde vi börja med att konstatera att ledarskap inte är en manlig egenskap.

Mer läsning

Annons