Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byteshandel slutar ofta med att EU inför både något man vill ha och något man egentligen tycker är onödigt.

Det är viktigt att svenska intressen agerar smart för att öka inflytandet inom EU. Men väl så viktigt är att värna närhetsprincipen och undvika att centralisera beslut till Bryssel.

Annons
Storleken har betydelse. SNS Demokratiråd menar att de stora länderna, här representerade av Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy, har fått större makt inom EU.foto: scanpix

De flesta trodde att EU:s östutvidgning skulle leda försvaga de stora medlemsstaternas inflytandeminskade genom att flera små och medelstora länder kom med. Men enligt SNS-Demokratiråds rapport blev utvecklingen den motsatta. De större länderna stärkte sitt grepp om makten.

Varför blev det så? Statsvetarna i Demokratirådet menar att det mellanstatliga Europeiska rådet, som är regeringschefernas och statschefernas organ, har stärkt sin ställning. Där har de större länderna bättre möjlighet att bedriva maktpolitik än i andra mer överstatliga EU-organ. De stora länderna samarbetar mer informellt och ställer ofta genom tydliga gemensamma förslag i praktiken de mindre länderna inför fullbordat faktum. Frankrike och Tyskland har åter börjat agera mer tillsammans.

2014 träder den nya EU-stadgans röstregler för Ministerrådet i kraft. Större länder får ökat inflytande. Enligt Demokratirådet får de sex största länderna 63 procent av rösterna. De tre nordiska medlemsländerna får bara drygt 5 procent av röstinflytandet.

Demokratirådet menar att det ändå är möjligt att med en aktiv politik stärka det svenska inflytandet. Det gäller att prioritera hårt mellan sakfrågor och vara beredd att byteshandla en viktig fråga mot en lägre prioriterad. Europeiska rådet och Europaparlamentet bör så ökad uppmärksamhet, då de har vunnit på de senaste årens utveckling. Sverige måste bygga allianser, också med de större länderna. Det kan ske genom partipolitiska nätverk, ”traditionella” vänner som de nordiska länderna och allianser i sakfrågor.

Demokratirådets analys är motsägelsefull. Den bygger på att medlemsländerna agerar just som länder. Det handlar om att stärka Sveriges inflytande. Men en viktig poäng med överstatligt beslutsfattande borde vara att alla i ett land inte har samma intressen. Det finns frågor där de flesta svenskar tycker lika, men också områden där ganska stora minoriteter i Sverige kan tycka att en linje med stöd inom andra delar av EU är mer tilltalande.

Det är inte heller orimligt att de större länderna får fler röster i EU:s institutioner. De har ju fler invånare. Även efter förändringarna gäller inte en person – en röst inom EU. Invånare i mindre länder har större rösttyngd. De större länderna är också ofta oense. Polen och Tyskland har inte samma syn på Ryssland. Storbritannien har inte euron och är inte med i Schengensamarbetet.

Demokratirådet tar inte alls upp den fortgående centraliseringen av beslut till EU, den tas för given. Förslagen om hur Sverige ska agera skulle dessutom sannolikt stärka tendensen att föra över fler beslut till Bryssel.

Byteshandel slutar ofta med att EU inför både något man vill ha och något man egentligen tycker är onödigt. Det är vidare Kommissionen och EU-parlamentet, som sägs motverka stormakternas inflytande, som ständigt föreslår mer harmonisering och fler EU-övergripande beslut.

EU-samarbetet är en väldig framgång för Europas länder. Men det gäller att inte göra beslutsfattandet krångligt och göra det svårt att ställa beslutsfattarna till svars. Då urholkas demokratin. Därför gäller det att värna närhetsprincipen om att besluten ska fattas på lägsta effektiva nivå. Det kunde gott SNS Demokratråd ha framhållit.

Mer läsning

Annons