Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Centern har under Maud Olofsson blivit ett tydligt liberalt parti, när det gäller ekonomin närmast marknadsliberalt.

Centerpartiet har just nu mycket pengar men färre väljare. Kan det första ge mer av det andra under veckorna som återstår till valet?

Annons
Gladare på affischen. Centerpartiets partiledare Maud Olofsson presenterade valaffischerna vid en pressträff i Stockholm.foto: SCANPIX

I går var det Centerpartiets tur att presentera valmanifest och valaffischer. Ofta är partiledaren Maud Olofsson med på affischerna, hon ses alltjämt som ett vallokomotiv.

Centerpartiet är noga med att framstå som den borgerliga Alliansens gröna röst, men som mer realistiskt än Miljöpartiet. Centern har under Maud Olofsson blivit ett tydligt liberalt parti, när det gäller ekonomin närmast marknadsliberalt.

Centerpartiet går längre än Moderaterna, och vill avskaffa turordningsreglerna i Las för alla företag med mindre än tio anställda. Dessutom skall ungdomar under 26 år undantas från turordningsreglerna och yngre skall under det första anställningsåret kunna ha en lägre ingångslön. Alla pensionärer skall få F-skatt, så att de lättare kan hoppa in och jobba. Rutavdraget skall utvidgas till fler tjänster och göras förmånligare för dem över 75 år.

Centern återupprepar kravet på att sälja delar av Vattenfall och att införa ensupermiljöbilspremie för elbilar. Ingen oljeborrning skall tillåtas i Östersjön. Likt Folkpartiet och Kristdemokraterna vill Centerpartiet ha en parbogaranti i äldreomsorgen. Antalet poliser skall bli 1000 fler.

Centerpartiets problem är inte brist på pengar. Sedan de egna tidningarna såldes är partiet stadd vid god kassa. Däremot har det enligt opinionsmätningarna varit skralare med väljarstödet. I några mätningar har Centerpartiet varit farligt nära spärrgränsen på 4 procent. Nu får vi se om det hjälper att ha råd att satsa rejält under valrörelsen.

De senaste åren har flera partier bytt skepnad. Miljöpartiet vill hellre regera än protestera. Moderaterna vill bli statsbärande i stället för välfärdsstatens främsta kritiker. Det gamla förbudspartiet Kristdemokraterna skall bekämpa överhetens alla påbud och Folkpartiet bryr sig numera om genom att ställa krav på hårdare tag.

Centerpartiet ändå kanske gått längst. Tidigare satt pragmatismen i högsätet. Där fanns kontaktytor mellan ”folkrörelsepartierna” Centern och Socialdemokraterna. Så sent som andra hälften av 1990-talet samarbetade Centerpartiet nära med den socialdemokratiska regeringen. Kärnkraftsmotståndet förknippades med Centern och Thorbjörn Fälldin.

Några markeringar från den tiden finns visserligen kvar, som krav på stopp för oljeborrning i Östersjön eller att det skall finnas poliser stationerade i varje kommun. Men nu är Centerpartiet fast förankrat i det borgerliga samarbetet, och har accepterat att gamla kärnkraftverk kan bytas ut. Företagarvänligheten och värnet om äganderätten har alltid funnits, men nu är den mer tydligt i strid med fackföreningar ochsocialdemokrati.

Det har föga förvånande lett till hårda och bittra attacker från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De framställer Centerpartiet som svikare och som ett onödigt parti. Centerns väljare finns alltjämt främst i mindre orter, den urbana och moderna Storstadscentern har ännu inte särskilt många väljare.

Därför kan Centerpartiet vara sårbart för attacker om att ha blivit för marknadsinriktat. Samtidigt är det uppfriskande att det tidigare så förhandlingsinriktade partiet har blivit mer principiellt och liberalt. Partiledningen har några viktiga veckor framför sig, då väljarandelen måste försvaras och helst ökas.

Mer läsning

Annons