Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagens säkerhetspolitiska lugn behöver inte vara för evigt. Ryssland återupprustar.

Det logiska vore att Sverige gick med i Nato. Det rimliga vore att åtminstone utreda frågan.

Annons
I blickpunkten. Sverker Göranson, överbefälhavare får uppmärksamhet för försvarets problem vid den årliga Rikskonferensen Folk och Försvar i Sälen.

Nu pågår den årliga konferensen Folk och försvar i Sälen. Själva namnet är kvar sedan tiden med värnpliktsförsvar, kalla kriget och egna minnen från världskrigen. Den folkliga förankringen sågs som mycket angelägen.

Än i dag samlas politiker och andra beslutsfattare för att diskutera försvars- och säkerhetspolitik i en trevlig konferensmiljö. Det gör att försvaret i varje fall en vecka om året får uppmärksamhet i den politiska debatten. Den här gången fick konferensen dessutom genomslag när Håkan Juholt medverkade. Det var första gången på ett tag som Socialdemokraternas ledare uppträdde offentligt och kunde svara på frågor om de rekordlåga opinionssiffrorna och kritiken mot hans ledarskap.

Mycket har dock ändrats i själva försvarspolitiken. Den folkliga förankringen har minskat. I dag är värnplikten avskaffad och det svenska försvaret håller på att ställas om. Det kan dock bli lättare sagt än gjort att hitta och anställa kvalificerade soldater som kan ersätta alla värnpliktiga insatser. Inför konferensen varnade Svenska Dagbladets säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström för att målet om att 50000 soldater ska kunna gå i strid om en vecka är långt ifrån att infrias.

Så det gäller att lugnet i närområdet består ett tag till, så den svenska omställningen hinner genomföras. Bakgrunden till försvarets nya inriktning är den helt nya säkerhetspolitiska situationen efter Sovjets sammanbrott. Då låg Sverige som ett alliansfritt land mellan två topprustade militärallianser. Även om vi i praktiken räknade med stöd från väst om kriget verkligen kom var syftet att ha ett tillräckligt starkt försvar för att hålla Sverige utanför en militär konflikt i Europa.

Genom de baltiska ländernas frigörelse har Sveriges säkerhetspolitiska läge förbättrats och det ligger bakom det förändrade försvaret. Nu satsas mer på militära insatser i andra länder, som Afghanistan eller Libyen. Det är ett sätt att också öka förtroendet för Sverige. Försvarsminister Sten Tolgfors framhåller att USA ser Sverige som en nettobidragsgivare till gemensam säkerhet.

Det nya läget och den nya inriktningen av försvaret borde ha gjort frågan om att även formellt ge upp alliansfriheten aktuell. Sverige har genom solidaritetsdeklarationer gjort klart att vi skulle ingripa om andra EU- eller nordiska länder angrips. Det är ett mycket långtgående åtagande, som för första gången sedan stormaktstiden innebär att Sverige ställer direkta insatser för de baltiska länderna i utsikt.

Dagens lugn behöver inte vara för evigt. Ryssland återupprustar och skulle vilja återta sin förlorade stormaktsställning. USA kräver mer av de europeiska länderna, samtidigt som stålbad och eurokris leder till minskade militärutgifter på flera håll i Europa.

Försvarsminister Tolgfors talar då om samarbete för att sänka kostnader och öka den europeiska militära förmågan. Men sådan specialisering gör att det nationella försvaret blir än mer beroende av andra.

Därför blir det alltmer logiskt att ansluta Sverige till Nato. Den ändrade inriktningen av försvaret och solidaritetsdeklarationerna gör att Sverige inte skulle kunna stå utanför en framtida konflikt. Då vore det bättre att även formellt ingå i en militärallians.

Åtminstone borde frågan utredas. Det är det minsta man kan begära för att ge utrymme för en saklig och bred debatt.

Mer läsning

Annons