Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför är en jämlik fördelning värd att värna.

Den brittiske konservative premiärministern David Cameron har angripit företagsledares löner och bonusar. Det är ett tydligt tecken på att fördelningsfrågorna är tillbaka.

Annons
Oroad av bonusar. Den brittiske premiärministern David Cameron vill att aktieägarna ska kunna rösta om företagsledares löner och bonusar.foto: scanpix

Under slutet av 1960- och 1970-talet hade krav på ökad jämlikhet stort genomslag. Inte bara partier till vänster utan också borgerliga partier vurmade för jämlikheten. Medieinslag och forskningsrapporter belyste ständigt brist på jämlikhet, talade om strukturer och varnade för ökade orättvisor.

Verkligheten gav inte alarmisterna rätt. Tvärtom ökade den ekonomiska jämlikheten stadigt. Enligt SNS nyligen publicerade välfärdsrapport ökade jämlikheten länge trendmässigt, något som var särskilt tydligt 1965–1980.

De senaste årtiondena har ekonomisk jämlikhet inte spelat samma viktiga roll i politiken. I stället har jämställdhet mellan könen fått större genomslag. Nu handlar mediebevakningen och forskningsrapporterna mer om bristande jämställdhet, om hur orättvisor består och kan förstärkas av svårgenomskådade strukturer. Partier, även borgerliga, är öppna för politiska ingrepp för att öka jämställdheten.

När bristen på jämlikhet hade ett dominerande genomslag ökade den faktiska jämlikheten år efter år. Sedan 1980 har inkomstskillnaderna däremot tydligt ökat, men frågan fått mindre uppmärksamhet. Även om takten i förändringarna kan kritiseras är det ändå tydligt att jämställdheten har blivit bättre de senaste årtiondena. Det tycks således snarast finna ett omvänt samband mellan vad som händer i verkligheten och uppmärksamheten i medier och politisk debatt för olika samhällsproblem.

Utvecklingen mot större inkomst-skillnader är inget unikt för Sverige, utan samma tendens finns i andra länder. Det är onekligen ett tidens tecken att den konservative brittiske premiärministern David Cameron i helgen krävde att aktieägarna skulle få rösta om företags-ledares löne- och bonushöjningar. Även den liberalkonservativa regeringen i Storbritannien är besvärad över de höga direktörs-ersättningarna.

SNS-rapporten visar att de nordiska länderna behåller sin ställning som de mest jämlika. Löneskillnaderna i Sverige har ökat sedan 1980. men inte de senaste åren. Det är i stället kapitalinkomster som främst förklarar den ökande ojämlikheten. Forskarna visar också att mer jämlikhet, tvärtemot en ganska spridd föreställning, främjar social rörlighet. Familjebakgrund förklarar mer av inkomst- och levnadsförhållanden i USA än i Sverige.

Därför är en jämlik fördelning värd att värna. Men som så mycket i politiken är det lättare sagt än gjort. Det måste också löna sig att arbeta och utbilda sig. De drakoniska marginalskatterna kring 1980 är inget att vara nostalgisk inför.

SNS-forskarna föreslog högre barnbidrag, särskilt flerbarnstillägg. De är träffsäkra, utan att det blir mindre lönande att arbeta. Socialdemokraterna har talat om högre taki a-kassan. Ett rimligt krav, men knappast något som påverkar utvecklingen i stort.

Finansmarknadsminister Peter Norman (M) och Riksgäldens förre chef Thomas Franzén kan knappast misstänkas för vänsterradikala åsikter. Men de har båda varnat för dagens höga avkastningskrav i näringslivet. Kanske har de kommit närmast pudelns kärna om de ökade ekonomiska klyftorna?

Mer läsning

Annons