Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför kan de stora utsläppsländerna som USA, EU och Kina behöva göra upp på egen hand.

Det är frustrerande med de låga förväntningarna på klimatförhand-lingarna i Cancún. Men frågan är om FN är rätt forum för att ta de stora stegen.

Annons

Det magra resultatet från FN-konferensen i Köpenhamn har kraftigt minskat förväntningarna på det pågående klimatmötet i Cancún i Mexico. Det syns inte minst i deltagarlistan. Då var världens ledare, som president Obama, på plats och försökte nå en uppgörelse. Den här gången håller de sig borta.

I den rådande vinterkylan kan det vara svårare att uppbåda det riktigt starka engagemanget för kampen mot den globala uppvärmningen. Sakligt har motiven att agera inte blivit mindre. Den stora majoriteten av forskarna menar att den negativa utvecklingen fortsätter och att 2010 kan, för jordens del, bli det varmaste året någonsin.

Några misstänker till och med att uppvärmningen genom de komplicerade vädersystemen bidrar till kylan just här. Men det kan nog ändå spela en roll om Europa, där stödet för åtgärder för att begränsa utsläppen är som störst, får sin andra vargavinter i rad.

Det stora problemet är dock att vare sig USA eller Kina/Indien vill ta på sig långt-gående åtaganden för egen del. I andra sammanhang vill Kina och Indien bli respekterade och behandlade som framväxande ekonomiska stormakter. Men när det gäller klimatet framträder de som fattiga u-länder och kräver att utsläppsminskningar inte får gå ut över den egna ekonomiska utvecklingen.

President Obama tog upp klimatfrågani sin valrörelse, men har inrikespolitiskt prioriterat att få igenom en sjukvårds-reform. Det var hela tiden besvärligt att få igenom bindande klimatavtal i kongressen. Efter valnederlaget i höstens så kallade mellanårsval har det blivit än svårare. De flesta av de nyvalda republikanerna tror inte att människans åtgärder påverkar klimatet och motsätter sig bestämt att USA skall vara med på internationellt bindande åtaganden om utsläppsminskningar.

Obamaadministrationen överväger att gå runt kongressen genom att tolka redan gällande lagstiftning på ett sätt som gör det möjligt att via de federala ämbetsverken genomföra tvingande åtgärder. Det vore politiskt riskabelt och går knappast att förena med kontroversiella internationella åtaganden.

Det gör det onekligen svårt att hoppas att mötet i Mexico skall lyckas förbereda ett konkret avtal om utsläppsbegränsningar under nästa års FN-möte i Sydafrika. Så blir det lätt på de stora FN-mötena. Alla länder behöver vara med och varje grupp av länder ställer villkor på andra. Det gör förhandlingarna segdragna och det går alltid att skylla på någon annan för att resultaten uteblir.

Därför talar en del för att de stora utsläppsländerna USA, EU, Kina, Indien med flera försöker göra upp på egen hand. Även detta är svårt, men nog mindre komplicerat än att gå via FN-systemet. Inte så demokratiskt, men det är resultaten som räknas.

Däremot tycks det finnas bättre möjligheter att nå resultat inom mer begränsade områden, som att rädda regnskogarna, tekniköverföring eller finansiering av andra insatser. Här är det lättare att komma överens om åtgärder som visserligen inte räddar världen, men ändå påtagligt bidrar till miljöförbättringar. Sådana små steg är det nog det bästa vi kan hoppas på, men de är väl värda att ta.

Mer läsning

Annons