Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför kan nyvalet i Nederländerna oroa mer än valet i Frankrike. Där har höger-populister fått inflytande utan ansvar.

Marine Le Pens framgång i franska presidentvalet var inte så anmärkningsvärd. I Frankrike har länge en stor grupp väljare röstat på extremhögern eller extremvänstern.

Annons
Uppmärksammad. Framgången för Nationella frontens Marine Le Pen i franska presidentvalet har fått stort genomslag. Men det handlar inte om något spektakulärt genombrott.foto: scanpix

Nationella frontens Marine Le Pen fick knappt 18 procent i det franska president-valets första omgång. Det verkar ha fått lika stor uppmärksamhet som att höger-kandidaten Nicolas Sarkozy och socialisten François Hollande fick flest röster och gick vidare till andra omgången. Genomslaget gäller inte bara i Sverige, utan också andra delar av Europa. Det framhålls att Nationella fronten aldrig har haft en så här storväljarandel. Pappa Jean Marie lyckades aldrig lika bra som dottern Marine.

Visst är 18 procent ett bra valresultat och de mer än 6 miljoner väljarna kan avgöra presidentvalet. Sarkozy behöver, så länge förtroendet för Hollande inte kollapsar, vinna huvuddelen av Le Pens väljare för att ha en chans i den andra valomgången. Risken är att Sarkozy kommer att flörta med fördomar och främlingsfientlighet för att få de här rösterna.

Men det finns samtidigt skäl att hålla huvudet kallt. Marine Le Pen hade innan valrörelsen startade opinionsstöd på över 20 procent. Sedan föll hon tillbaka och verkade i en del mätningar hotas i kampen omtredjeplatsen av yttervänsterns kandidat Jean-Luc Melenchon. Så jämfört med de senaste mätningarna gjorde hon ett bra val (högerpopulister brukar få mer stöd i val än i opinionsmätningar), men inte jämfört med stödet för några månader sedan.

När Jean Marie Le Pen hade som flest röster med 16,9 procent var partiet splittrat. Den andre extremhögerkandidaten fick 2,3 procent. Det stödet blir sammantaget större än Marine Le Pens 17,9 procent.

I Frankrike har också ytterpartierna länge haft ett ganska starkt stöd. Från andra världskriget fram till runt 1980 fick det tämligen stalinistiska Kommunistpartiet runt 20 procent av rösterna. Andra högerpopulister och vänsterrevolutionärer har också fått en del röster. Så det sammantagna stödet för Le Pen och Melenchon på knappt 30 procent är högt, men i Frankrike inte unikt högt för höger- och vänsterradikaler.

EU-fördraget röstades ned i en folk-omröstning. Så det finns en ganska utbredd EU-skepsis, som inte finns representerad i de stora partierna. Det kan förklara en del av framgången för Melenchon och Le Pen, som om än från olika utgångspunkter kritiserar EU.

Det franska valsystemet med val i två omgångar i enpersonsvalkretsar missgynnar däremot ytterkantspartier. Nationella fronten har aldrig fått någon enda parlamentsledamot vald. Stödet brukar också vara lägre i parlamentsval än i presidentsval. Då röstar väljarna på ledaren, medan partiet kan lokalt ha betydligt sämre kandidater. Här finns en parallell till Sverigedemokraterna. De vann röster på partiledaren Jimmie Åkesson, inte på de oerfarna och grälsjuka lokala kandidaterna.

Den här gången kanske Nationella fronten kan vinna några parlamentsplatser i valen i juni, men det lär inte bli särskilt många. Så risken att partiet ska få parlamentariskt inflytande är litet. Högerpopulister får större genomslag i länder som Holland, Danmark eller Sverige med proportionella valsystem.

Därför kan nyvalet i Nederländerna oroa mer än valet i Frankrike. Där har krist-demokrater och liberaler valt det sämsta alternativet att behandla högerpopulister genom att ha ”Frihetspartiet” som parlamentariskt stödparti. Det har givit inflytande utan att behöva ta ansvar.

Mer läsning

Annons