Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De hittills beviljade nödlånen fungerar på den grekiska ekonomin som om man försöker släcka en skogsbrand med en vattenpistol.

Tiden håller på att rinna ut för Grekland. Utan det nya nödlånet kommer det att vara tomt i statskassan i mitten av december. Så länge kan tjafset mellan regeringen om oppositionen rimligen inte pågå. De sitter i samma sjunkande båt och behöver samarbeta för att lösa krisen. Något annat alternativ än samarbete finns egentligen inte.

Annons
Sätter sig på tvären. Högerledaren Antonis Samaras har envetet sagt nej till att vara med i en koalitionsregering i vilken Giorgos Papandreou ingår.foto: scanpix

Omvärlden följer med spänning och för-färan vad som händer i Grekland. De flesta inser att vad som händer där kommer att påverka oss alla, förr eller senare.

Vi tycker synd om grekerna som nu knäar under tuffa besparingar och höjda skatter – utan att läget tycks förbättras nämnvärt. För vilken gång i ordningen det här året är svårt att säga men pengarna i statskassan är snart slut – igen. De hittills beviljade nödlånen från euroländerna och Internationella valutafonden fungerar på den grekiska ekonomin som om man försöker släcka en skogsbrand med en vattenpistol.

Situationen förvärras dessutom av att så mycket tid går åt till att bråka om vem eller vilka som ska leda landet ur denna skärseld. Så länge det inte finns en trovärdig regering med brett stöd i parlamentet för att driva igenom den utlovade budget-saneringen kommer inte heller det senast beslutade stödpaketet att betalas ut.

De grekiska politikerna verkar ha suttit i möten mest hela helgen. Premiärminister Giorgos Papandreou klarade med nöd och näppe förtroendeomröstningen i parlamentet i fredags natt men fortfarande framförs krav på hans avgång. Papandreou har sagt sig redo att avgå om högeroppositionen är villig att ingå i en koalitionsregering men högerledaren Antonis Samaras har vägrat och vill hellre att nyval utlyses.

Den grekiska regeringen och oppositionen sitter i samma sjunkande båt. Att utlysa och genomföra ett nyval kostar både tid och pengar, något som Grekland inte har. Rent logiskt borde därför en koalitionsregering nu vara att föredra för att stödpaketet ska kunna betalas ut.

Det är svårt att tro att Samaras inte förstår allvaret i den situation som Grekland befinner sig i. Hans och Papandreous partier är ju trots allt överens om att räddningspaketet måste antas. Ändå har Samaras i över ett års tid agerat krokben åt Papandreou och envetet sagt nej till att ingå i en koalitions-regering med honom.

I dag ska eurozonens finansministrar träffas i Bryssel. Ännu en gång står den grekiska krisen på agendan och enligt Elias Mosialos, talesperson för Papandreous parti Pasok, vore det önskvärt om namnet på den nye premiärminister kunde presenteras då. Om inte annat vore det en viktig signal om att de grekiska politikerna äntligen drar åt samma håll.

I går kväll rådde febril aktivitet och det kom indikationer om att Grekland var på väg att få en ny regering:

– Det är uppenbart att vi är på väg mot en koalitionsregering som jag inte har för avsikt att leda, ska Papandreou ha sagt.

Frågan är om detta uttalande räcker för Samaras att sluta vara så vrång och se till Greklands bästa i stället för att bara lägga allt sitt krut på att få bort Papandreou.

Det som utspelar sig inför våra ögon är nog ingenting som de gamla grekiska dramatikerna Sofokles och Aiskylos kunnat föreställa sig. Maktspel är förvisso ingenting nytt men hela Greklands framtid har knappast stått på spel. Är det förresten ett drama eller en tragedi vi bevittnar?

Mer läsning

Annons