Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De mindre partiernas problem att vinna väljare i koalitionsregeringar är inte något unikt för Sverige.

Mindre partier tycks få mycket inflytande men få väljare när de är med i regeringen.

Annons
Kärvt för de små. Ledarna för de mindre partierna i den borgerliga regeringen är med och bestämmer, men har svårt att vinna fler välljare. Moderaterna är mycket större än de andra tre tillsammans.foto: scanpix

De små borgerliga partierna har det inte lätt. De har alla långt under tio procent i opinionsmätningarna, medan Moderaterna ligger klart över 30 procent. I den senaste mätningen från Demoskop fick Center-partiet bara 4,3 procent. Partiledaren Annie Lööf fick frågor om det låga opinionsstödet under kommundagarna i Västerås och tyckte att siffrorna var illavarslande.

För en vecka sedan var det låga opinionsstödet huvudskälet till att Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund utmanades på det extra rikstinget i Västerås. Kristdemokraterna har i flera opinionsmätningar hamnat under riksdagens spärrgräns på 4 procent. Så det är inte att undra på att där finns en oro för partiets framtid.

Folkpartiet har inte haft något internt buller, men opinionsstödet är historiskt lågt. Ivrigt profilerande med tydliga ståndpunkter har inte hjälpt att lyfta väljarstödet.

Partiernas låga opinionssiffror hänger inte samman med ett lågt inflytande. På det extra rikstinget hävdade Göran Hägglunds anhängare att Kristdemokraterna förra mandatperioden hade fått igenom eller börjat få igenom 90 procent av valkraven. Även under gällande mandatperiod skulle en hel del kristdemokratisk politik vara på väg att genomföras.

Denna typ av utvärdering är osäker (krav kan vara väldigt allmänt formulerade), men Kristdemokraterna har fått igenom viktiga profilfrågor, som avskaffad fastighetsskatt, rätt för kommuner att införa vårdnadsbidrag eller skatteavdrag för bidrag till ideella organisationer. Inte illa för ett parti som balanserar på riksdagens spärrgräns och kan ha räddats av borgerliga taktikröster.

Även Centern och Folkpartiet kan peka på framgångar i olika sakfrågor. Det gäller inte heller bara i partiernas egna ansvars-områden närings- respektive skolpolitik.

De mindre partiernas problem att vinna väljare i koalitionsregeringar är inte något unikt för Sverige. Danmark styrdes under flera år av en borgerlig minoritetsregering bestående av det större Venstre (höger-liberalt) och det mindre Konservative.

I senaste valet fick regeringen avgå, men Venstre klarade sig hyfsat. Konservative gjorde däremot ett katastrofval.

I Norge styr en rödgrön koalition bestående av Arbeiderpartiet, Socialistisk Venstre (SV) och Senterpartiet. SV (Vänsterpartiets systerparti) har haft finansministerposten, men har mycket lågt opinionsstöd, liksom Senterpartiet.

I Tyskland styr en koalition av Kristdemokraterna och liberala FDP. Det mindre FDP har katastrofalt låga opinionssiffror.

I Storbritannien är det samma mönster. De konservativa klarar sig ganska bra, medan de mindre Liberaldemokraterna har det kämpigt i opinionen.

Även i andra länder kan de mindre partierna peka på framgångar i den förda politiken. Så fungerar också koalitioners logik. De måste hålla ihop och i regelrätta förhandlingar är partierna mer jämlika än vad väljarstödet skulle ge vid handen.

Detta inflytande tycks dock inte leda till fler väljare. Tvärtom förlorar mindre partier ofta stöd när de är med i koalitioner.

Kanske kan mindre partier vinna fler väljare genom att stödja regeringen utifrån. Det kan göra framgångar i förhandlingar med regeringen mer tydliga utåt. Samtidigt ger det i praktiken mindre inflytande än att ha ministrar som styr departement och påverkar regeringen i det dagliga arbetet. Något riktigt bra alternativ tycks inte finnas, men det verkar vara farligt att regera.

Mer läsning

Annons