Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De rödgröna partierna kunde dock visa att regeringen var oenig om Israel-Palestina.

Partierna är ense om mycket i utrikespolitiken, men regeringen är oense om Palestina och de rödgröna oense om mer än så.

Annons
Hemma i Sverige. Utrikesminister Carl Bildt reser mycket, men i går var han med i riksdagens utrikespolitiska debatt. Bildt fick hantera oenighet i regeringen om Mellanöstern, men på andra områden var både regering och opposition överens.foto: scanpix

Den utrikespolitiska debatten visade åter att utrikesminister Carl Bildt (M) och Social-demokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin inte har så mycket att bråka om. Bildt kunde i utrikesdeklarationen tala om hur demokratin har gått framåt och levnadsstandarden stigit på flera håll. Trots alla kriser är världen bättre i dag än förr. Sverige vill tillhöra EU:s kärna. Demokrati och jämställdhet ska främjas, förtryckarregimer i Syrien, Iran eller Vitryssland bekämpas.

Socialdemokraterna hade inga större invändningar. De kunde tycka att regeringen borde ha varit mer aktiv, men i de stora frågorna rådde enighet. Ahlin ställde sig också bakom regeringens agerande för att få de fängslade svenska journalisterna i Etiopien och Eritrea fria.

Miljöpartiet sköt in sin kritik mot vapenförsäljning och exploateringen av Arktis för att utvinna fossila bränslen som olja och gas. Vänsterpartiet kritiserade handel med diktaturer som Syrien och att Sverige deltar i europakten. Hans Linde (V) ville ha ett tack till folket för att majoriteten röstade nej till euron.

Utvinningen av fossila bränslen lär vara en fråga som återkommer, liksom handel eller sanktioner. Det verkade bestickande att Sverige nyligen hade försökt öka handeln med Syrien. I går var den allmänna uppfattningen däremot att den syriska regimen måste bort och att riskerna för inbördeskrig eller en storkonflikt i regionen är betydande.

Sanktioner bör användas i undantagsfall, när regimen är hotad eller på fallrepet. Annars är handel att föredra, den kan ge impulser utifrån och därmed bidra till förändring. Allmän sanktionspolitik är sällan framgångsrik, Vänsterpartiet brukar för sin del framhålla USA:s bojkott av Kuba har misslyckats.

Den rödgröna oppositionen kunde dock på en punkt visa att regeringen var oenig. Det handlade om Israel-Palestinakonflikten. De rödgröna krävde att Sverige skulle erkänna Palestina som stat, något även Centerpartiet ställde sig bakom i ett inlägg.

Oppositionen kritiserade främst den frånvarande Folkpartiledaren Jan Björklund (för övrigt på besök just i Israel-Palestina). Han låg bakom att regeringen röstade nej till Palestina i Unesco. Folkpartiet hävdade också att Palestina inte kan erkännas innan parterna har enats om en fredsuppgörelse.

Utrikesminister Carl Bildt bemötte kritiken fräckt genom att tala om brutaliteten i den israeliska ockupationen. Där-igenom hade den palestinska regeringen inte kontroll över sitt territorium och kunde därför enligt Bildt inte erkännas. Bildt antydde att oppositionen underskattade hur hårt israelerna agerade när den påstod att det var dags för erkännande av Palestina.

Regeringen föreföll dock ha enats om en kompromiss. Den vill inte erkänna Palestina, men ska rösta för att Palestina blir medlem i FN om frågan kommer upp. Inte alldeles logiskt, men politik är ju det möjligas konst. Det innebär att Folkpartiet stoppar ett svenskt erkännande medan Centerpartiet har fått gehör för att rösta för Palestina i FN.

Den tydligaste motsättningen i övrigt går inom den rödgröna oppositionen. Social-demokraterna stöder i stort regeringens EU-politik, de andra partierna är mer kritiska.

Denna oenighet spelar mindre roll i opposition, men skulle bli svår att hantera om de tre partierna får möjlighet att bilda regering tillsammans.

Mer läsning

Annons