Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De som tror sig funnit den absoluta sanningen är farliga. De som inte accepterar avvikelser.

Valrörelsen går på tomgång, men det händer desto mer i omvärlden

Annons
Våldsamma reaktioner. En liten församlings planer på att bränna koranen väcker starka känslor och protester på många håll i världen.foto: scanpix

Det är i dag nio år sedan 11 septemberattacken mot USA. Tusentals människor dog och miljoner såg flygplanen i direktsändning mosas mot tvillingtornen i New York. Det var starten på kriget mot terrorismen som ingen ännu vunnit. Ground zero i New York är fortfarande ett mausoleum över terrorismens offer. Det finns bokstavligen högflygande planer för området – men handlingsförlamningen är ännu påtaglig i världens huvudstad.

När det diskuteras att bygga en moské i närheten reagerar en liten församling i Florida med att de ska bränna koraner i samband med det nioåriga högtidlighållandet. I skrivande stund är det visserligen osäkert om de faktiskt skrider till verket, men uppenbarligen finns det fanatiker i alla religioner – precis som det alltför ofta finns inom ideologier.

Det är de som tror sig funnit den absoluta sanningen som är farliga. De som inte accepterar avvikelser. Det är också ett tecken i tiden att en omdömeslös präst kan bli en världsnyhet, där kraftiga överreaktioner i den muslimska världen i sin tur ger ännu mer uppmärksamhet och genomslag.

Den lilla kristna församlingen som ska bränna andras heliga skrift är ett typiskt exempel på hur man kan vantolka sin egen sanning till något förvridet och mycket märkligt. För i Bibeln står att man bör behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Kärleksbudskapet rimmar helt enkelt illa med ”Burn A Koran Day”.

Men det är en god bild av stämningen i världen. Det bränns amerikanska flaggor på gatan i Pakistan. Arla råkade ut för en förödande bojkott efter Jyllands-Postens publiceringar av Muhammedteckningarna. Men fanatism på ena sidan rättfärdigar inte fanatism på andra.

EU-parlamentet har med klar majoritet fördömt Frankrike och krävt att massutvisningarna av romer skall stoppas. EU-kommissionen har fått kritik för att ha varit passiv och verkar nu en smula senkommet vilja agera mot Frankrike och Italien. Men den franska regeringen slår ifrån sig.

Den franske invandrarministern Eric Besson säger att Frankrike inte tar några diktat. Så låter det när det kommer till kritan från ett land som annars ofta talar om behovet av ett starkt centralt EU.

I Sverige har statsministern och flyktingministern legat väl lågt i kritiken av Frankrike och den svenska polisen har fått kritik för utvisningar av romer. Det är i stället Folkpartiet som här har återtagit sin roll som ett socialliberalt samvete med krav att romer som kommer hit inte skall utvisas utan grund, Sverige skall fördömas och att mer måste göras för svenska romer,

Men romernas behandling här och i övriga Europa, bråket om den eventuella koranbränningen eller hoten om en ny nedgång i världsekonomin får som helhet litet utrymme i den svenska valrörelsen.

Den går i stället snarast på tomgång. Det käbblas om futtigheter. Det är i grunden ganska bra – hälsan tiger still.

Vi står dock på randen till att få in ett parti i riksdagen som bygger på rädsla för det främmande. Det vore då bra om de sju riksdagspartierna inte bara diskuterade hur man inte ger Sverigedemokraterna makt utan också vad som ligger till grund för att de ser ut att nå riksdagen. Om vi blundar för deras fanatism kan den mycket väl växa. Det är nämligen svårt att lära fanatiker kärleksbudskapet.

Mer läsning

Annons