Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den etiopiska regimen behöver inse att det blir svårt att för svenska folket motivera fortsatt bistånd.

Etiopien är ett av de länder som mest brister i respekt för press-friheten. Därför är beskedet om elva års fängelse för de två svenska jour-nalisterna dystert, men inte förvånande.

Annons
Besvärligt. Den svenske ambassadören Jens Odlander ser bekymrad ut efter beskedet om att de två svenska journalisterna dömts till elva års fängelse.foto: scanpix

I går tidsbestämdes straffet för de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De hade redan tidigare dömts för att olagligt ha tagit sig in i Etiopien och för att ha hjälpt rebellgruppen Ogaden National Liberation Front (ONLF). Åklagare hade yrkat på 18 års fängelse, men domaren ”nöjde” sig med elva år.

Elva års fängelse är också fullständigt orimligt. Journalisterna har erkänt att de har tagit sig in i Etiopien utan tillstånd tillsammans med motståndsrörelsen, men de förnekar att de har stött ONLF.

De skulle utföra ett journalistiskt arbete genom att granska oljebolaget Lundin Petroleums verksamhet i landet och uppgifter om övergrepp mot befolkningen i provinsen Ogaden. Då utrikesminister Carl Bildt har suttit i Lundin Oils styrelse, och fått kritik för sitt engagemang, kunde deras reportage bli inrikespolitiskt känsliga.

Journalisterna har tagit sig in i Etiopien illegalt. Men illegal inresa brukar innebära deportering och möjligen böter. Här klipper domstolen till med elva års fängelse.

Domslutet avslöjar mycket om synen på pressfrihet i Etiopien. Enligt Reportrar utan gränser hamnar Etiopien på plats 134 av 178 när det gäller pressfrihet. Det handlar om ett av de länder som allra minst respekterar pressfriheten.

Etiopien har en lång historia av politisk självständighet. Landet koloniserades aldrig, till skillnad från andra delar av Afrika. Det kristnades tidigt och har via Egypten haft kontakter med Medelhavet.

Efter att den urgamla men korrupta monarkin störtades 1974 styrdes Etiopien av marxistiskt inspirerade härskare. Men efter Sovjets fall föll också marxistjuntan i Etiopien och nu anses landet enligt BBC som ett av Afrikas mest stabila.

Premiärminister Meles Zenawi har vunnit fyra val och säger sig förespråka flerpartisystem och marknadsekonomi. Landet anses också som en värdefull medspelare i kampen mot islamisk terrorism. Etiopien erkände Eritreas självständighet, men därefter har relationerna varit dåliga, med gränstvister och ett fullskaligt krig 1999.

Etiopien har en av de snabbast växande ekonomierna i Afrika. Landet borde därför ha förutsättningar för en bättre utveckling, men dagens regim verkar inte intresserad av verklig demokrati och mångfald.

Sveriges relationer med Etiopien går långt tillbaka och vi ger varje år runt 250 miljoner kronor i bistånd. Det är inte säkert att det skulle gynna de svenska journalisterna eller de fattiga i Etiopien att öppet och genast hota med att dra in biståndet. Men den etiopiska regimen behöver inse att det blir svårt att för svenska folket motivera fortsatt bistånd till en regim som dömer journalister till långa fängelsestraff.

Journalisterna har själva ett svårt beslut att fatta. De kan överklaga och riskera en utdragen process där resultatet mycket väl kan bli att domslutet står fast. De kan begära nåd, men måste då erkänna ett brott de inte anser sig ha begått. De har heller inga garantier för att regimen ändå benådar dem.

Den svenska regeringen måste nu vara tydlig och agera kraftfullt. Den behöver söka stöd hos EU och USA för att journalisterna ska friges inom kort. I försvaret av press-frihet och av rätten att kritiskt granska makthavare finns inte utrymme för några kompromisser.

Mer läsning

Annons