Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nya konservativa spanska regeringen behöver därför inte bara spara, utan också få högre tillväxt och fler jobb.

Spanien har fått en regering med klar majoritet i parlamentet. Men det kan ändå bli besvärligt att föra Spanien ur krisen.

Annons
Segerjubel. Konservativa PP firar segern i det spanska parlamentsvalet. Men det blir ingen lätt uppgift att leda det krisdrabbade Spanien

Valet i Spanien innebar att ännu en regering föll i eurozonens krisländer. Det regerande Socialistpartiet fick 28,73 procent av rösterna, mot 43,75 procent i valet 2008. Det segrande konservativa PP gick fram från 39,78 till 44,62 procent, vilket gav en klar majoritet i parlamentet. Socialisternas förlorade mest till mindre partier. Det spanska val-systemet gynnade PP som fick 186 mandat av totalt 350, medan Socialisternas 43,75 procent 2008 bara räckte till 169 mandat.

Mönstret är tydligt. De regerande partierna nästan krossas i val. Så gick det på Irland och i Portugal. I Grekland har det tidigare styrande Pasok låga opinionssiffror, vilket inte bådar gott för det kommande nyvalet. Italiensk politik är svårare att tyda, men där tycks den ”opolitiska” regeringen vilja undvika nyval.

Det är ingen avundsvärd uppgift att leda Spanien. EU ställer krav på åtstramning och Marknaden spekulerar med höga räntor att Spanien kan komma att behöva begära nödhjälp. Den konservative ledaren Mariano Rajoy har inte givit tydliga besked om vad som väntar. Det brukar tyvärr vara så. Politiker som i förväg ordinerar besk medicin förlorar ofta röster. Kan då tyckas bättre att ligga lågt och slå till efter valet.

Nackdelen är att väljarna kan känna sig lurade och valsegraren få en svekdebatt. Men den här gången är förväntningarna låga. De flesta väljare vet att det blir ytter-ligare åtstramning. Det talar för att PP har utrymme för drastiska åtgärder.

De ekonomiska problemen varierar i krisländerna. Grekland har fuskat med bokföringen och byggt upp väldiga skulder och underskott. Italien har egentligen ganska hyfsade statsfinanser, men kostnaderna har ökat för snabbt och tillväxten varit låg.

Spanien hade tidigare snabb tillväxt och till synes goda statsfinanser. Till skillnad från eurozonens kärnländer Tyskland och Frankrike bröt Spanien tidigare inte mot eurozonens stabilitetspakt och statsskulden är jämförelsevis låg.

Spaniens problem var att räntorna i eurozonen var låga, anpassade till Tyskland som då hade låg tillväxt. Det är ett läge vi känner igen från folkomröstningsdebatten om euron. Med en gemensam valuta kan ett land inte föra en egen penningpolitik och höja räntan vid överhettning. I stället får man använda finanspolitiken (skatter och offentliga utgifter). Spanien borde ha fört en hårdare finanspolitik. men det är lättare sagt än gjort i ett läge där budgeten redan visar överskott. Resultatet blev en bostadsbubbla och stigande kostnader.

När krisen kom kollapsade tillväxten. Resultatet blev ett besvärande budgetunderskott och hög arbetslöshet.

Den nya konservativa regeringen behöver därför inte bara spara, utan också få högre tillväxt och fler jobb. Receptet lär bli avregleringar, uppluckrad arbetsrätt (Lasdebatten finns i fler länder) och avtal på lägre nivåer.

Sådana åtgärder har enligt TCO varit ett villkor från EU för att ge stöd till Italien. Även om en hel del talar för att det måste bli enklare att anställa och avskeda i Spanien och andra krisländer är det tveksamt att EU på detta sätt bakvägen ska bestämma arbetsrätt eller om det ska vara företagsvisa eller branschvisa förhandlingar.

Mariano Rajoy har förlorat två val och ansetts färglös. Han visar att tålamod med partiledare i stället för snabba byten kan löna sig, men får nu sitt elddop som premiärminister i krislandet Spanien.

Mer läsning

Annons