Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den som är satt i skuld är icke fri, i synnerhet om man har fuskat sig in i en halvfärdig valutaunion.

Det är illavarslande när en folk-omröstning leder till marknads-panik, men så blir det när Grekland sitter i rävsaxen.

Annons
Spelar högt. Greklands premiärminister Giorgos Papandreou vill ha folkomröstning om Greklands krispaket, vilket ledde till börspanik.foto: scanpix

Val och folkomröstningar bör vara högtidsdagar i demokratier. Då kan väljarna rösta om vad de vill ska hända i framtiden och hur de styrande har skött sig.

Den överraskande folkomröstningen i Grekland om krisuppgörelsen i eurozonen verkar dock inte ses som någon demokratins högtidsdag. Aktiebörserna störtdök och politiker i olika länder uttryckte förvåning, vilket kan vara ett annat ord för att de är besvikna och arga på den grekiska socialistregeringen.

Verkligt demokratiska val förutsätter dock att väljarna har olika alternativ att ta ställning till. Men så är det knappast i Grekland. Landet är i praktiken bankrutt och kan inte göra mycket annat än acceptera EU:s hårda villkor för krisstöd och skuldnedskrivning. Den som är satt i skuld är icke fri, i synnerhet om man som Grekland har fuskat sig in i en halvfärdig valutaunion.

Grekland borde inte ha fått komma med i euron. Dessutom borde varningsklockorna har börjat ringa tidigare. Men så skedde inte. Skuldsättningen ökade och kostnaderna steg för snabbt. Så nu sitter landet med skägget i brevlådan.

Det finns ekonomer, som likt Nobelpris-tagaren Paul Krugman menar att åtstramningspolitiken slår fel. I stället borde Tyskland och andra överskottsländer som Sverige stimulera sina ekonomier för att öka efterfrågan medan Grekland och andra krisl’änder skjuter de långtgående nedskärningarna på framtiden. Men den åsikten har inget stöd i EU-kretsen. Så länge EU står fast vid att det är åtstramningar som gäller kan inte grekerna få gehör för någon annan krispolitik inom eurozonen hur de än röstar.

Frågan är då varför premiärminister Giorgos Papandreou plötsligt utlyste denna folkomröstning. Det är antagligen ett försök att vara inrikespolitiskt slug. I flera av de andra krisländerna har det varit eller ska bli nyval. De sittande regeringspartierna har svepts bort, men ersatts av regeringar som också måste följa EU:s krav på åtstramningar. Den grekiska oppositionen ser ut att hoppas på en liknande utveckling. Den säger nej till regeringens förslag och kräver nyval.

Papandreou kan med en folkomröstning undvika nyval. Han kan hoppas att en majoritet av grekerna ska rösta ja i folkomröstningen av rädsla för att annars bli utsparkade ur eurozonen och inte få hjälp att betala den gigantiska statsskulden. Då skulle Papandreou ha ett folkligt mandat för åtstramningarna och kunna sitta mandat-perioden ut.

Det dock en minst sagt riskabel strategi. Folkomröstningar är svåra att förutse och missnöjet är stort med åtstramningspolitiken. Greker uppfattar landet som satt under tyskt förmyndarskap, vilket har väckt minnen från andra världskrigets ockupation.

Därför kan ett nej inte uteslutas, då fortsatt krishanterig kan te sig svårsmält. Kostnaderna måste ned. När det inte går att devalvera måste priser och löner öka långsammare än i låginflationsländer som Tyskland i flera år. Åtstramningar och relativa lönesänkningar behöver fortsätta ett bra tag.

Kanske blir det inte ens någon folk-omröstning. Den måste godkännas i parlamentet och regeringens majoritet hänger på en skör tråd. Så sista ordet i det grekiska dramat är långtifrån sagt.

Men nog är det lite deprimerande att när väljarna ska tillfrågas får de veta att det inte finns något att välja på.

Mer läsning

Annons