Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den stora politiska vinnaren på OS är Londons konservative borgmästare Boris Johnson.

OS-framgångarna har givit politisk vind i seglen åt Londons borgmästare Boris Johnson. De skotska nationalisterna har däremot lätt att hålla sig för skratt.

Annons
Grävde guld. Londons borgmästare Boris Johnson vann stora framgångar genom sitt optimistiska och spontana sätt under OS i London. Nu spekuleras om han blir nästa ledare för det konservativa Torypartiet.foto: scanpix

OS i London blev en stor framgång både för de brittiska arrangörerna och för de brittiska deltagarna. Farhågorna för trafikkaos, flaskhalsar och allvarliga incidenter blev inte verklighet. Åskådarna var entusiastiska och sportsliga, De många vänliga volontärerna gjorde en uppskattad insats. Sedan blev det inte sämre för de inhemska åskådarna att de brittiska deltagarna vann fler medaljer än väntat.

London OS visade demokratiska staters styrka. De kan inte anslå lika stora resurser som diktaturer eller kommendera ut människor att hjälpa till. Men i gengäld blir det mer genuint när de som ställer upp verkligen gör det för att de vill hjälpa till. Inramningen blir mer äkta och folkligt förankrad.

Oavsett styresskick får dock stora evenemang politiska effekter. Där går det inte att skilja på idrott och politik.

Diktatorer kan försöka vinna propagandapoäng, men riskerar prestigeförluster om det egna landet inte lyckas väl, arrangemangen krånglar eller förtrycket tydligt framstår.

I demokratier är det svårt att förväg veta vilka som gynnas eller missgynnas. Direkt efter OS ter det sig dock klart vilka som nu framstår som vinnare och förlorare.

Den stora vinnaren är Londons konservative borgmästare Boris Johnson. Han har gjort bejublade framträdanden inför storpublik, något få om ens någon annan politiker i dag skulle klara.

Johnson lyckades i vårens lokalval bli omvald. Detta trots att det allmänt gick dåligt för de Konservativa och trots att Londons väljare brukar ligga lite till vänster.

Han kallas allmänt bara för Boris, det är få brittiska politiker som blir så familjära med väljarna. Johnson står för ett optimistiskt och inkluderande konservativt budskap, något som i varje fall tilltalar de urbana Londonborna.

Spekulationerna har därför börjat om han tänker utmana eller efterträda David Cameron som partiledare och premiärminister. Cameron har det mer kämpigt, både med den ekonomiska utvecklingen och med opinionsstödet. Johnson avfärdar allt sådant tal, men kommentatorer är snabba med att peka på likheter med tiden innan Margaret Thatcher utmanades och avsattes av det egna partiet.

Om Boris Johnson har all anledning att vara nöjd med OS var alla brittiska medaljer däremot inget glädjeämne för de skotska nationalisterna. De styr det lokala parlamentet i Skottland och har utlovat en folkomröstning om skotskt oberoende.

Först försökte nationalistledarna närmast låtsas som om Team Great Britain inte existerade och talade om skotska olympier. Men i takt med alla framgångar blev den linjen ohållbar. Bland annat vann skotten Andy Murray tennisguld och skotska cyklister var också framgångsrika. Publiken viftade med brittiska flaggor och jublade. De skotska deltagarna var stolta över sina medaljer.

Olympiaden ser därför ut att ha skapat mer av samhörighet mellan de olika nationer som utgör Storbritannien. Sådana effekter kan klinga av efter en tid, men de skotska nationalisternas kamp för att dela upp landet har i varje fall försvårats. Det är en god effekt av olympiaden. Idén att bryta sig ur en etablerad och väl fungerande demokrati verkar befängd.

Mer läsning

Annons