Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svenska modellen fungerar inte om det finns en alternativ politisk väg att få igenom krav man inte nådde avtalsvägen.

Mycket står på spel i dagens minst sagt komplicerade avtalsrörelse. Det blir inte heller lättare av att de hårdaste motsättningarna inte gäller kronor och ören.

Annons
Bra konflikttid. Handels utnyttjade tillfället att varsla om strejk i påskhandeln. Arbetsgivarna svarar med att gå till domstol.foto: scanpix

Det är för dagen ganska kaotiskt i avtalsrörelsen. Arbetsgivarnas hårda samordning med industrin som riktmärke är ifrågasatt på flera håll. Unionen och Ingenjörerna har träffat avtal, men inte IF Metall. Därmed har den tidigare fackliga samordningen i Industriavtalet spruckit

Handels har påpassligt varslat om strejk lagom till påskhandeln. Andra förbund är beredda att inleda konflikter. Även avtalstidens längd är en tvistefråga. Fackliga organisationer som Handels vill gärna fortsätta att teckna avtal som går ut lagom till den stora köphelgen påsk.

Alla vet att det ekonomiska läget alltjämt är kärvt. Förra årets negativa tillväxt var ovanligt stor och återhämtningen är ännu inte stabil. Samtidigt har har krisen slagit väldigt olika.

Det är främst industrin som har drabbats hårt, men även här skiljer det sig från företag till företag och region till region. Det gör att företagen och branschernas utrymme för att höja lönerna varierar. Både Handels och Svensk Handel kan se ljusare på löneutrymmet än förhandlare i andra branscher.

De hårdaste motsättningarna verkar dock inte gälla löneutrymmet, utan frågor om arbetsrätt, bemanningsföretag och arbetstider. På debattsidan i dagens VLT skriver IF Metall att den tyngsta och viktigaste frågan för de fackliga organisationerna handlar om att arbetsgivaren struntar i lagen om anställningsskydd (las) genom att använda bemanningsföretag i stället för att återanställa uppsagda.

För andra fackförbund är rätten till heltid ett angeläget krav för ofrivilligt deltidsanställda. Arbetsgivarna vill för sin del ändra las för att ge arbetsgivarna större utrymme att själva bestämma vilka som skall gå vid en uppsägning.

De här frågorna kan bli svårare att lösa än förhandlingar om löneökningar. När det handlar om kronor och ören är det lättare att kompromissa genom att lägga sig någonstans mellan utgångsbuden. Det blir mer besvärligt när det handlar om lagstiftning eller avtal om arbetets organisering.

Oenigheten kring anställningsskydd och arbetstider kan öka risken för konflikter. För att ytterligare trassla till kalkylen för förhandlarna kan politikerna ingripa med lagstiftning i de frågorna, medan det finns en etablerad tradition att politikerna inte skall ge sig in i löneförhandlingarna. (Förutom som offentliga arbetsgivare.)

De rödgröna partierna är öppna för att lagstifta om rätt till heltid och om att försvåra för bemanningsföretag. Vänsterpartiet är mest tydligt och Miljöpartiet minst. Moderaterna vill inte ändra något när det gäller lagstiftningen på arbetsmarknaden, men de andra borgerliga partierna har öppnat för att gå arbetsgivarna till mötes och luckra upp las. Här kan en slug förhandlare hoppas att de egna kraven om arbetets organisering får politiskt gehör och i stället koncentrera sig på lönenivåerna.

Det vore olyckligt med ytterligare politiska ingrepp. Den svenska modellen fungerar inte om det finns en alternativ politisk väg att få igenom krav det inte gick att nå avtalsvägen.

Även om det, som framgått på nyhetsplats, finns flera exempel på att dagens regelverk kan fungera väl i enskilda företag finns på andra håll ett missnöje. Det gäller då att sluta avtal båda sidor kan leva med. Lätt blir det inte, men alternativet med konflikter, fortsatta skyttegravar och politisk inblandning är allt annat än lockande.

Mer läsning

Annons