Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är bara när de rödgröna partierna och Sverigedemokraterna är överens som den borgerliga regeringen kan förlora.

Det är bra att regering och den rödgröna oppositionen resonerar om riksdagsarbetet. Asyl- och flyktingpolitiken tillhör dock inte de frågor där Sverigedemokraterna skulle kunna bli vågmästare.

Annons
Nyckelspelare. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har samtalat om det oklara läget i riksdagen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har fört samtal med Miljöpartiets språkrör och med Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin. Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson sade på en presskonferens efteråt att de främst vill samarbeta med regeringen om asyl- och flyktingpolitiken. De menade att det här var särskilt viktigt att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande.

Mona Sahlin hade liknande kommentarer efter sitt samtal med Reinfeldt. Samtidigt tryckte hon på att det rödgröna samarbetet bör fortsätta och ville gärna ha ett gemensamt rödgrönt budgetförslag. Socialdemokraternas talesperson i ekonomiskpolitiska frågor, Thomas Östros, spädde på med att varna för att en minoritetsregering bäddade för problem med ett främlingsfientligt parti som kunde idka utpressning.

Det är bra att den borgerliga regeringen tar kontakt med den rödgröna oppositionen för att diskutera ett framtida samarbete. Regeringen kunde därutöver gott komma med någon konkret gest, som att acceptera socialdemokraten Björn von Sydow som talman, för att visa sin vilja att samarbeta konstruktivt med oppositionen.

De rödgrönas olika signaler går däremot inte ihop. Den lyfter fram samarbete om asyl- och flyktingfrågor för att isolera Sverigedemokraterna. Men det är bara när de rödgröna partierna och Sverigedemokraterna är överens som regeringen kan förlora. ”Utpressningssituationen” inträffar bara när Sverigedemokraterna kan hota med att i stället stödja ett gemensamt rödgrönt förslag.

Det är osannolikt att detta skulle inträffa när det gäller asyl- och flyktingpolitik, så länge de rödgröna partierna inte lägger gemensamma förslag som är mer restriktiva än Alliansregeringens. Däremot finns andra områden där ett gemensamt rödgrönt agerande kan ge Sverigedemokraterna utrymme för att agera vågmästare i riksdagen. Det första ser ut att kunna bli insatsen i Afghanistan, där Sverigedemokraterna liksom de rödgröna i förväg vill slå fast ett årtal när trupperna skall börja dras tillbaka.

De rödgröna kan inte fortsätta att agera som ett block i riksdagen och samtidigt varna för att Sverigedemokraterna får inflytande. Socialdemokraterna talar om behovet av en majoritetsregering, men när inget block har majoritet, kan en sådan bara bildas om det mindre blocket upplöses. Hade de rödgröna blivit störst hade de inte heller kunna få majoritet utan Sverigedemokraterna så länge Alliansen håller ihop.

De rödgröna vill kunna ställa upp som ett regeringsalternativ i nästa val, men vill inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Då är det enda ansvarsfulla agerandet att ett enskilt parti kan samarbeta med regeringen och att de rödgröna inte medvetet strävar efter att lägga gemensamma förslag.

Sedan kommer nog Sverigedemokraternas agerande också att få betydelse. Om partiet ställer villkor för att rösta på ett visst sätt behöver regeringen (och de rödgröna) säga nej. Men om Sverigedemokraterna behandlar varje fråga för sig och röstar efter det egna partiprogrammet kommer nog partiet i några frågor att få ett indirekt inflytande. Afghanistan ser ut att kunna bli det första exemplet. Fortsätter de rödgröna att agera som ett block i riksdagen blir det många fler tillfällen.

Mer läsning

Annons