Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är bra om partierna inte hastigt byter åsikter bara för att bemöta utmanare"

Många kommunpolitiker kan tänka sig ett brett samarbete för att utestänga Sverigedemokraterna. Numera tycks dock partierna välja att bemöta nya utmanare och motståndarnas starka sidor genom att tala om något annat.

Annons
Det var då. När Miljöpartiet (här representerat av Birger Schlaug) först såg ut att ha en chans att komma in i riksdagen 1988 började de etablerade partierna att tala mer om miljön. FOTO: SCANPIX

Sveriges Radio har gjort en undersökning av hur kommunpolitiker ser på en eventuell roll för Sverigedemokraterna efter valet. Det visade sig att tre av fyra svarade ja på frågan om de kan tänka sig att samarbeta över blockgränserna för att stänga ute Sverigedemokraterna. Samma andel svarade ja i Västmanland, ett län där Sverigedemokraterna har få mandat och flera av deras fåtaliga platser står tomma.

Det gör att frågan inte känns så aktuell här i länet. I flera av de senaste opinionsmätningarna har Sverigedemokraterna dessutom tappat mark och inte klarat riksdagsspärren på fyra procent.

Frågans formulering spelar också in. Frågor om man ”kan tänka sig” brukar få många ja, eftersom det faktiskt inte handlar om något definitivt ja eller nej. Å andra sidan tycks en del politiker ha reagerat negativt på det kategoriska uttrycket ”utestänga” och därför svarat nej.

Det finns faktiskt en hel del fördelar, oavsett eventuella mandat för Sverigedemokraterna, med lite mer av samlingsstyre i kommuner och landsting. Många frågor är inte så ideologiska. De som handlar om prioriteringar är i sin tur ofta avgjorda genom nationell lagstiftning. En större öppenhet för bredare samarbete i sakfrågor skulle dessutom ge större utrymme för enskilda ledamöter att följa sin egen uppfattning där den går på tvärs mot majoriteten i det egna partiet. När majoriteten är knapp och blockuppdelningen tydlig ökar kraven på partierna att hålla ihop och låta partipiskan vina.

I bakgrunden finns också frågan hur partier bäst bemöter nya utmanare, som i varje fall i början är mer av ”enfrågepartier”. Här tycks strategin ha ändrats till att hellre prata om andra frågor.

Förr handlade det mer om att visa att det nya partiet ”inte behövdes”. När Miljöpartiet först såg ut att ha en chans att komma in i riksdagen 1988 började de etablerade partierna att tala mer om miljön. Folkpartiet gjorde till exempel en vacker valaffisch med en ledsen sälunge på.

När Feministiskt Initiativ fick mycket uppmärksamhet i medierna var de andra partierna snabba med att tala om jämställdhet och komma med nya utspel. Piratpartiets uppgång i samband med EU-valet ledde till att de andra partierna talade mer integritet och problem med upphovsrätten.

Det ledde dock till att de nya partiernas frågor kom mer i blickpunkten. De kunde säga att bara deras närvaro fick de andra partierna att skärpa sig, hur skulle det då inte bli om de blev invalda...

Nu tycks partierna i stället bemöta utmanare med att försöka byta dagordning hellre än att exempelvis bemöta Sverigedemokraterna genom att tala mer om hur de vill förbättra integrationen. Miljöpartiet har starkt förtroende i miljöfrågor, vilket har fått andra partier att satsa på annat än att lyfta fram de egna miljöprogrammen.

Det är bra om partierna inte hastigt byter åsikter bara för att bemöta utmanare, något som för övrigt är mer osannolikt när det gäller Sverigedemokraterna och invandring. Däremot vore det sämre om partistrategerna får partierna att undvika viktiga ämnen bara för att andra har större förtroende i just dessa frågor.

Mer läsning

Annons