Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är dock alltid besvärligt att träda till när det mesta ser ut att gå bra för ett parti.

Miljöpartiets nya språkrör kan få svårt att leva upp till högt ställda förväntningar.

Annons
Nya rör skall väljas. Gustav Fridolin och Åsa Romson är valberedningens kandidater till nya språkrör för Miljöpartiet. foto: scanpix

Knappt har Socialdemokraterna efter sju sorger och åtta bedrövelser valt en ny partiledare förrän det är dags för nästa ledarval. I går föreslog Miljöpartiets valberedning två nya språkrör efter Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Som manligt språkrör föreslog helt väntat Gustav Fridolin. Han var storfavorit. De övriga kandidaterna uppfattades mest som alibin för att det inte bara skulle finnas flera kandidater till kvinnligt språkrör.

Valberedningens förslag om Åsa Romson som kvinnligt språkrör var något mer överraskande, men ingen sensation. Här ansågs Mikaela Valtersson som knapp favorit, men även Romson hade starka anhängare. Valet är inte heller avgjort. Till skillnad från hos Socialdemokraterna kan det mycket väl bli omröstning på kongressen senare i vår.

Språkrörsvalen visar på fördelar och nackdelar med kvotering. Det blir jämställt i betydelsen hälften var, men innebär också att män och kvinnor aldrig kan jämföras med varandra. Det blir kamp inom ”herr”- respektive ”damdivisionen”, men aldrig jämställt i betydelsen att medlemmarna för en post kan välja mellan både män och kvinnor.

De nya språkrören möts av höga förväntningar. Miljöpartiet har gått framåt i opinionen, både här och i andra länder. I helgen vann de Gröna i Tyskland närmast sensationella framgångar i två delstatsval. De nya språkrören framstår som unga, men ändå politisk erfarna. Gustav Fridolin har länge betraktats som ett politikens underbarn och har inte fyllt 30 år.

Kärnkraftsolyckan i Japan kan ha givit Miljöpartiet vind i seglen, segrarna i Tyskland ansågs till stor del bero på ökat kärnkraftsmotstånd. Miljöpartiet har gått fram i det växande Sverige i storstäder och bland välutbildade. Det forna ”lusekoftepartiet” vill nu framstå som modernitetens främsta tillskyndare.

Det är dock alltid besvärligt att träda till när det mesta ser ut att gå bra för ett parti. Besvikelsen kan bli så mycket större om framgångsvågen bryts och det är svårare att ifrågasätta problematiska delar i det egna budskapet.

Det finns flera potentiella faror för Miljöpartiet. Tidigare har opinionen svängt tillbaka efter olyckor eller tillbud ikärnkraftverk. Det kan leda till att Miljöpartiet åter förlorar stöd jämfört med när språkrören tillträdde, vilket kan vara bidra till sämre stämning i partiet.

De två avgående språkrören, främst Maria Wetterstrand, var populära. De hade knappast avgått om inte stadgarna tvingat fram ett byte. Det nya språkrören riskerar att jämföras med de tidigare, i synnerhet om det börjar gå sämre. Maria Romson får enligt Aftonbladet kritik för att hon bor i en husbåt och därmed använder olja för uppvärmning. Det är således inte heller lätt att som språkrör leva upp till alla krav på en miljömedveten livsstil.

Gustav Fridolin har hållit på med politik sedan tonåren. Han lämnade visserligen riksdagen några år, men kom som synes snart tillbaka i en ledande roll. Han är en skicklig politiker, men har tidigare stått mer till vänster i Miljöpartiet. Fridolin risker att, trots alla försäkranden om motsatsen, framstå som väl fingerfärdig politiker.

Miljöpartiet har tjänat på en friare ställning mellan de röda och blå blocken. Sverigedemokraternas intåg har försvagat blockpolitiken, och kan öppna för samarbete mellan fler partier. Då kan Miljöpartiets inflytande minska även om partiet växer.

Mer läsning

Annons