Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är faran med stora råvaruinkomster. De gör att en ansvarslös politik kan drivas under längre tid.

Venezuela visar att stora oljeinkomster kan skapa fler problem än de löser. Men gas- och oljelandet Norge går däremot som tåget.

Annons
Näven i luften. Venzuelas president Hugo Chavez jublar över valsegern. Men den ¿revolutionära retoriken krockar med den besvärliga verklighetens övervärderade valuta och ineffektiva statligt kontrollerade företag.foto: scanpix

Hugo Chávez i Venezuela är det närmaste vi i dag kan komma den forna revolutionsromantiken för Latinamerika. Här finns en ledare som eldigt talar om socialism, utrota fattigdom och utmanar USA. Till skillnad från andra vänsterledare styr Chavez ett land med stora oljeinkomster och har därmed gott om pengar att spendera.

Men det är inte som förr, då latinamerikanska revolutionärer som Fidel Castro var beundrade långt in i socialdemokratin. I dag är det få utanför de sista entusiasterna i Svensk-kubanska föreningen som sluter upp bakom bröderna Castros kommunistiska diktatur. Socialdemokraterna är tydliga med sitt avståndstagande och även den nya vänsterledaren Jonas Sjöstedt har sagt att Kuba är en diktatur och USA är en demokrati.

Hugo Chávez blev omvald i ett demokratiskt val, där marginalen med 54-45 procent var tillräckligt tydlig för att det inte ska bli tal om att röstfusk avgjorde. Hans övertag minskade också jämfört med tidigare, vilket också är ett gott tecken på att oppositionen kunde nå ut.

Samtidigt visar Chavezstyret på flera mindre tilltalande drag. Han har använt ett grovt språk om sina motståndare under valrörelsen och ändrat författningen för att kunna väljas för ännu en sexårsperiod. Han har redan varit president i 14 år. Det spekuleras om Chavez verkligen är botad från sin cancersjukdom. I en mer normal demokrati skulle knappast en president eller premiärminister som flera gånger har opererats för cancer och suttit i 12 år ställt upp till omval.

Oljepriset har tiodubblats sedan Chavez tillträdde, så det har funnits gott om pengar. De stora oljeinkomsterna har Chavez använt för att stödja andra länder som Kuba. Men han har också satsat på de fattiga i Venezuela, och det är en framgång att jämlikheten har ökat.

Men även i andra latinamerikanska länder som Brasilien har inkomstklyftorna minskat de senaste åren och där ser den ekonomiska grunden mer stabil ut.

Oljeinkomster är visserligen trevliga att ha, men har i flera länder skapat ¿besvärliga problem med korruption och en överhettad ekonomi. Det har gjort att ¿länderna har förlorat i konkurrenskraft och blivit alltmer beroende av oljan.

Venezuela är inget undantag. Valutan är övervärderad och oljan står för 90 procent av exportinkomsterna. Hälften av stats-¿inkomsterna kommer från oljeindustrin., främst från det statliga oljebolaget. ¿ Importen ökar, ineffektiva statligt kontrollerade bolag har svårt att hävda sig. Inflationen är hög, runt 20 procent. Korruptionen anses omfattande och ökande, som det ofta blir med en stor statlig sektor.

Det är faran med stora råvaruinkomster. De gör att en ansvarslös politik kan drivas under längre tid .

Det är därför ovanligt att sådana länder klarar av att hantera de stora inkomsterna. Det finns dock undantag. Vårt grannland Norge är ett. I går lade den norska ¿regeringen fram sin budget, som bygger på en tillväxt på nära 4 procent och höjda reallöner. Norge använder bara en liten del av olje- och gasinkomsterna varje år, vilket både ger stabilitet och ökad köpkraft.

Det ska vi svenskar vara tacksamma för. I dessa ekonomiskt oroliga tider är det mycket värt att ha ett grannland med god arbetsmarknad och stark köpkraft.

Mer läsning

Annons