Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är med dagens oklara läge i riksdagen bra att de rödgröna partierna inte uppträder som ett block.

Det är bra för Sverige att det rödgröna samarbetet tar paus tills vidare. Men det låter underligt när det som partiföreträdarna förut tyckte var så rätt nu är så fel.

Annons
Bäst föredatum. Det rödgröna alternativet har tagit paus tills vidare och partierna kan agera mer på egen hand.foto: scanpix

Det rödgröna samarbetet var det riktigt nya i den här valrörelsen. Kampen om regeringsmakten är ständigt återkommande och hotet från högerpopulister fanns när Ny demokrati röstades in i riksdagen. De borgerliga partierna hade redan i förra valrörelsen genom Alliansen uppträtt mer samordnat än någonsin tidigare.

Socialdemokraterna hade däremot aldrig drivit valrörelse i ett organiserat samarbete med andra partier. Den här gången uppträdde det rödgröna alternativet som ett sammansvetsat lag. Partiledare och språkrör reste tillsammans och framträdde på de andra partiernas kongresser. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin talade mycket om det rödgröna samarbetet även vid egna framträdanden.

De rödgröna förlorade valet och efter bara några veckor är det nära samarbetet över för den här gången. Mona Sahlin talar om en paus. Partierna skall i riksdagen agera mer på egen hand.

I den interna socialdemokratiska debatten är kritiken nu hård mot det nära rödgröna samarbetet. Gustav Fridolin, som nämns som nytt språkrör för Miljöpartiet, har uttryckt sig skeptiskt om blockpolitik. Däremot har Vänsterpartiet velat hålla fast vid ett rödgrönt samarbete i så många frågor som möjligt.

Det är med dagens oklara läge i riksdagen bra att de rödgröna partierna inte uppträder som ett block. Det ökar möjligheterna för regeringen att förhandla, jämka och få igenom de egna förslagen. Sverigedemokraternas möjlighet att agera vågmästare begränsas. Det bör också göra det lättare att nå breda lösningar på stora frågor som skattesystem, bostadspolitik, a-kassa eller sjukförsäkring.

Det blir dock nästan parodiskt att nu höra all nedgörande kritik av det rödgröna alternativet. Före valet var det verkligen annat ljud i skällan. I sin bok framställde Mona Sahlin sig som arkitekten bakom ett nödvändigt rödgrönt samarbete. Den rödgröna regeringen i Norge var en tydlig förebild. Hon påstod sig hela tiden ha velat ha med Vänsterpartiet, men spelat högt för att få Vänstern att acceptera budgetramarna.

Men det rödgröna samarbetet växte inte fram på detta harmoniska sätt. Miljöpartiet krävde efter valet 2006 bestämt att få vara med i regeringen nästa gång. Socialdemokraterna gick dem till mötes och bildade en långsiktig allians över flera mandatperioder (det senare hör vi inget om i dag).

Vänsterpartiet krävde att få vara med och hotade att fälla en S-MP-regering. De hade stöd av vänstersocialdemokrater och i de delar av landet där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade ett bra samarbete lokalt. Så efter ett par månader var också Vänsterpartiet med i det rödgröna laget.

Socialdemokraterna förlorade stöd både bland väljare som misstrodde Vänsterpartiet och bland dem som var misstänksamma mot Miljöpartiets energi- och tillväxtpolitik. Ett klart rödgrönt övertag i opinionsmätningarna smälte bort och i valet var den borgerliga Alliansen klart större.

Den borgerliga Alliansens framgångar, Miljöpartiets krav på regeringssamverkan och Vänsterpartiets krav på att inte lämnas utanför pekade mot en rödgrön front. Men det hade varit bättre för Socialdemokraterna att erkänna det besvärliga läget än att låtsas att idén var lysande och låg helt i linje med de egna strävandena.

Mer läsning

Annons