Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är som om det inte är inne att spara.

Nya däck till bilen, ett nytt kylskåp när det gamla packat ihop. Ungefär vart fjärde hushåll i Sverige har svårt att klara av en sådan oförutsedd utgift.

Annons
Den som spar... Kanske dags att låta spargrisen komma till heders igen, i stället för att konsumera allt mer för lånade pengar.foto: scanpix

Barnboksillustratören Birgitta Lilliehöök skapade den smått klassiska tecknade serien om flickorna Spara och Slösa. Den publicerades i Sparbankernas tidning Lyckoslanten under åren 1926-1963. Flickornas inställning till pengar hörs på deras namn.

Seriens sedelärande budskap tycks ha fallit i glömska de senaste decennierna. Varför dyker det annars upp program i tv med namn som Lyxfällan, i vilket överkonsumerande svenskar tvingas till ett brutalt uppvaknande och insikten att deras ekonomi är totalt körd i botten?

Det är som om det inte är inne att spara. Vi behöver ju inte spara för att kunna köpa lite dyrare grejer – det finns ju något som heter avbetalning.

En avbetalning är oftast inga problem, inte två heller. Problemen uppstår när avbetalningarna blir många. Var för sig är de inte så blodiga men tillsammans blir de lätt större summor än man har tänkt sig och kanske mer än man egentligen klarar av. Det är ingen slump att åtskilliga kreditgivare, utöver banker, konkurrerar med varandra för att låna oss pengar och löften om att de ska sänka våra månadskostnader.

Spåren av det kontantlösa samhälle vi är på väg mot förskräcker. Plastkort och kreditmöjligheter i all ära men med dem följer också risken att förlora kontrollen över den egna ekonomin. Man handlar glatt och svär när fakturan kommer och man inser hur mycket pengar man faktiskt gjort av med – pengar som man egentligen inte har. Har man pengar i plånboken, eller en liten och begränsad kredit på exempelvis lönekontot, ser man direkt om man har råd eller inte.

En undersökning som Länsförsäkringar gjort visar att 22 procent av Sveriges hushåll inte skulle klara av en oförutsedd utgift på 5 000 kronor. Gäller det 10 000 är det vart tredje hushåll, 20 000 är vi uppe i vartannat hushåll.

Birgitta Lilliehöök hade nog tagit sig för pannan om hon hade levt i dag.

Kanske var det i hennes anda som Anne Wibble (FP), under sin tid som finansminister 1991-94, uttryckte att ”alla svenskar borde ha en årslön på banken.” Tänk så utskälld hon blev för det!

Tanken bakom orden var en önskan och en omtanke om den enskilde individens frihet, en förhoppning om att alla på sikt skulle kunna spara ihop till en buffert för oförutsedda utgifter. En del uppfattade dock hennes uttalande som en förolämpning mot de lågavlönade, då de menade att alla inte tjänar så bra att de kan avvara och lägga undan ens den minsta slant varje månad. Varje krona går åt.

Det här var 15 år sedan och i stället för att höra talas om att svensken lägger undan en slant för framtida behov nås vi snarare av nyheter att folk konsumerar och lånar, ibland mer än de har råd med. Det må gälla stora investeringar som en egen bostad eller mindre men många småutgifter till en sammanlagt hög månadskostnad.

Många som i dag sitter med dyra avbetalningar och sms-lån upp över öronen önskar nog att de hade konsumerat lite mindre och sparat lite mer. Att ha en ekonomisk buffert skadar aldrig.

Mer läsning

Annons