Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är uppenbart att det än i dag finns starka konventioner som hindrar kvinnor att nyttja sina kroppar som de behagar.

Idrottsvärlden är uppenbart ¿ojämställd. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte finns några snabba lösningar på jämställdhetsproblem.

Annons
OS. I år är det första gången som kvinnor får delta i boxning i OS.foto: scanpix

I samband med invigningen av årets ¿sommar-OS har jämställdheten inom ¿idrottens värld uppmärksammats på flera håll. I år är det första gången som alla ¿deltagarländer skickar minst en kvinnlig deltagare. Det är även första gången som kvinnor får tävla i boxning. Det är uppenbart att det än i dag finns starka konventioner som hindrar kvinnor att nyttja sina kroppar som de behagar.

I en debattartikel i Dagens Nyheter i går beskriver Helena Tolvhed, fil dr i historia, hur betoningen av könens olikheter liksom föreställningar om vad som är kvinnligt har präglat synen på idrottande kvinnor. Det var först på 1970-talet som kvinnor på allvar ¿började ta sig in i idrottsrörelsen och stanna kvar där. Inte förrän 1984 tilläts de att springa maraton i OS-sammanhang. Vidare har traditionellt manliga idrotter alltid ¿prioriterats högre, enligt Tolvhed miss-¿gynnar fortfarande kommunernas idrottssatsningar flickor då pengarna hellre läggs på fotboll och ishockey än på ridning.

Men det mest diskutabla är givetvis den syn på kvinnokroppen som alltjämt präglar allt ifrån konservativa till radikalfeministiska debattörers retorik. Det finns alltid en gräns för vad kvinnor bör göra med den egna kroppen, vissa hävdar att det är för ¿samhällets bästa medan andra hävdar att det är för deras egen skull. Marxistiska ¿tankar som i andra sammanhang anses förlegade plockas ännu fram när det kommer till kvinnofrågor. Kvinnor anses alltjämt ha ett falskt medvetande som gör dem inkapabla att ta välgrundade beslut. Men även motståndare till kvinnors rättigheter har alltid gömt sig bakom argumentet att de vill kvinnornas bästa.

I en kolumn i Svenska Dagbladet för en vecka sedan skrev Jenny Nordberg att det anses bli alldeles för mycket kropp när ¿kvinnor anstränger sig fysiskt. Denna tanke har präglat flera feministers och filosofers arbeten och formar än i dag mångas syn på könen. Tidiga feminister så som Mary ¿Wollstonecraft och Voltairine de Cleyre såg möjligheten att tjäna sina egna pengar som en central del av den kvinnliga frigörelsen. Tolvhed skriver om hur Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur såg den fysiska styrkan hos kvinnor som en annan grundförutsättning för frigörelsen.

Tanken återkommer både i Nordbergs kolumn liksom i en kolumn av Anna ¿Laestadius Larsson i gårdagens upplaga av Svenska Dagbladet. Genom att hitta ¿kontrollen över den egna kroppen liksom dess fysiska kapacitet blir det möjligt för kvinnor att inse att de kan ta sig fram även inom andra områden. Även omgivningen var medveten om detta och sägs ha fasat inför dess konsekvenser.

Ojämställdheten i idrottsvärlden visar ¿på skillnaden i retorik och verklighet. Få ¿i Sverige i dag säger sig i dag vara emot ¿jämställdhet. Alltjämt ser vi dock uppenbara jämställdhetsproblem. Men det är viktigt att inse att strukturer faktiskt tar lång tid att förändra. Att kvinnor fortfarande har lägre lön och är underrepresenterade i styrelserummen är en produkt av många faktorer. Det finns inga snabba lösningar på detta problem, kvoteringar kanske skapar lika utfall men i gengäld blir möjligheterna olika. Den bästa åtgärden är snarast att ge möjligheten till kvinnor att utnyttja sin fulla ¿potential, att kvinnor nu tillåts delta i ¿samtliga OS-grenar är en god start.

Mer läsning

Annons