Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det behövs mer för att hålla uppe efterfrågan hemma när den sviktar i flera andra länder.

De ekonomiska utsikterna mörknar. Det motiverar den lägre räntan och regeringens budgetsatsningar, men är ett brott med tidigare politik.

Annons
Populärt sänka. Riksbankchefen Stefan Ingves fick mer ros än ris för den sänkta styrräntan. Sänkningen kom överraskande tidigt.foto: Bertil Ericson Enevåg/scanpix

Riksbanken sänkte i går styrräntan till 1,25 procent till allmänna applåder. Kraven på lägre räntor hade kommit från flera håll. Krisen i eurozonen sänker exporten och inte blir det bättre av den allt starkare kronan.

Ändå framställdes sänkningen som oväntad. De flesta trodde att Riksbanken skulle vänta till nästa möte. Därmed är sänkningen på sitt sätt en oroande signal. Riksbanken måste ha tyckt att försämringen är så tydlig att den inte tyckte sig kunna vänta några månader till.

Jämfört med stora ekonomier som eurozonen, USA och Storbritannien är ändå 1,75 procent en hög styrränta. I går lämnade den brittiska centralbanken sin styrränta oförändrad på 0,5 procent och ECB eurozonen är 0,75 procent. I USA är styrräntan 0-0,25 procent. Så har det i stort varit allt sedan krisen slog till 2008.

I flera år har styrräntorna varit mycket låga. Det har ansetts nödvändigt för att bekämpa krisen, men risken är att den onormala normaliseras. När de låga räntorna fortsätter år efter år börjar företag och individer vänja sig vid sådana nivåer. Det kan göra det desto svårare att sedan höja räntorna.

I dagsläget talar det mesta för att den svenska ekonomin är på väg att bromsa in. Någon draghjälp utifrån är inte att räkna med, snarare tvärtom. Därför behövdes den sänkta räntan.

Men effekterna ska inte överdrivas när räntan redan är jämförelsevis låg. Det behövs mer för att hålla uppe efterfrågan hemma när den sviktar i flera andra länder. Regeringen ser också ut att satsa mer i höstens budget.

De ständiga utspelen om delar av innehållet gör det svårt att få en överblick, men nog ser det ut som om regeringen ska spendera pengar för att motverka sämre tider. I går kom glädjande nyheter från Tyskland, men det var den inhemska efterfrågan som höll uppe orderingången. Så behöver det bli också i Sverige, även om det innebär att regeringen lättar på sin tidigare så sparsamma linje.

I eurozonen som helhet var det däremot dystra nyheter. Grekland har 24,4 procents arbetslöshet och Spanien har liknande siffror. Även om det kan finnas någon luft i statistiken handlar det om massarbetslöshet. Ekonomin i eurozonen som helhet krymper.

Eurozonens centralbank ECB höll i går sin styrränta oförändrad, men den presenterade nya stödköp av obligationer för att bistå de utsatta krisländerna. Frågan är dock kontroversiell. Den tyska centralbanken har varnat för att stödköp kan minska krisländerna vilja till reformer.

ECB var heller inte enigt, men chefen Mario Draghi ville inte berätta vem som var emot. Det är i sig upprörande att öppenheten i denna mäktiga bank inte är större, utan att omröstningarna är hemliga.

Det mesta talar dock för att Tyskland var emot, vilket betyder att tyskarna blev nedröstade. Det visar att maktbalansen i eurozonen är på väg att svänga, de andra kan driva igenom stödköp och annan expansion mot Tysklands vilja.

Det är sunt. I en gemensam valuta måste de rikaste delarna kunna bli nedröstade och vara beredda att skicka pengar för att rädda mer utsatta områden. Oroande är däremot att dessa beslut fattas ovanför väljarna. Det demokratiska mandaten för Eurozonen blir allt tunnare.

Mer läsning

Annons