Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det centrala för det europiska parla-mentet tycks vara att få beskattningsrätt snarare än att åtgärda en brist på pengar.

EU vill ha möjlighet att beskatta unionens medborgare direkt. Det är dock oklart vad pengarna ska användas till liksom vad de långt-gående konsekvenserna av en dylik beskattningsrätt blir.

Annons
EU-beskattning. I eurokrisens skugga försöker EU:s institutioner få direkt beskattningsrätt av medborgarna.foto: scanpix

Nyligen anordnades en paneldiskussion om EU:s beskattningsrätt av tankesmedjan Timbro. I samband med detta presenterades även en rapport från den Brysselbaserade tankesmedjan OEIC om bakgrunden till idén om en EU-skatt.

Första gången en resolution kom att kretsa kring en framtida EU-skatt var 1994. En idé att införa en finansiell transaktionsskatt, tobinskatt, på EU-nivå har sedan de senaste åren växt fram. Ett förlag som dock de senaste månaderna tycks vara på väg att överges till förmån för en stämpelskatt på aktier. Skattebeslut kräver enhällighet och den sistnämnda skatten ses som enklare att driva igenom.

Oaktat vilket av de två skatteförslagen som står på dagordningen för tillfället får dock beskattningsrätt för EU ses som djupt problematiskt. Till att börja med är både en tobinskatt och en stämpelskatt populistiska. Många EU-medborgare är i dag mycket upprörda över banker och ser dessas före-havanden som drivande i finanskrisen. Att då föreslå att de ska få betala tillbaka genom skatt är ett publikfriande sätt att driva igenom en beskattning på EU-nivå. Sannolikt skulle det vara svårare att få till stånd en skatt inom ett annat område.

Men drabbar en beskattning av vissa företag någonsin företagen? Till slut är det nästintill alltid konsumenterna som får betala ett högre pris. Just stämpelskatter slår mot exempelvis pensionärer vilkas pensioner blir lägre då den summa de från början betalat in till dessa minskat i och med beskattningen.

Det har inte klargjorts vad dessa så kallade egna resurser ska spenderas på. Vilket kan tolkas som att det centrala för det europiska parlamentet är att få beskattningsrätt snarare än att åtgärda en faktisk brist på pengar. I den kommande budgeten för EU planeras dyra jordbrukssubventioner åt fler länder, vilket får ses som en antydan om vad pengarna kan tänkas vara ämnade för.

Den ekonomiska teorin public choice, gällande politiskt beslutsfattande, utgår från att politiker styrs av att maximera sin egen nytta i de beslut de tar. En teori som i varje fall tycks stämma för EU:s institutioner, vars beslut numera snarast tycks syfta till att ge EU mer makt än att verka i medborgarnas intresse.

Beskattningsrätten är utöver detta dess-utom ödesmättad i så motto att den är mycket svår att dra tillbaka när den väl är på plats. Nivån på den kommer i stort sett att vara utom Sveriges kontroll. Vidare kommer det att vara lättare att ignorera medlems-länder som inte vill se ett EU som kostar allt mer om unionen har möjlighet att driva in egna pengar direkt från medborgarna.

Det mest grundläggande problemet med denna typ av förslag kanske är det faktum att de bidrar både till en EU-skepsis liksom till en förlorad riktningskompass för unionen själv. Vi glömmer lätt att det är vi medborgare som ska forma EU. Men genom att EU:s makt är så abstrakt och organisationen så intrikat väljer vi ofta hellre att göra rösten hörd i politiken på hemmaplan. Därför bör EU:s makt vara tydlig, men begränsad. Men det är dags att ta diskussionen om vad vi vill att EU ska göra för oss på sikt, annars är risken stor att EU kommer att ägna sig åt fel och för många saker.

Mer läsning

Annons