Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det demokratiska utanverket består, men är berövat sitt innehåll.

Teknologiutvecklingen har gjort det svårare för makthavare att dölja övergrepp. Men trots detta är demokratin på reträtt i flera länder.

Annons
Fick flest röster. Sri Lankas president Mahinda Rajapaksa vann valet, men hade oppositionen någon chans att hävda sig?foto: scanpix

Den gångna veckans val på Sri Lanka innebar en storseger för den sittande presidenten Mahinda Rajapaksa efter att de tamilska tigrarna hade givit upp sin blodiga kamp för ett eget tamilskt land. Motståndaren och generalen Sarath Fonseka protesterar dock mot röstsammanräkningen och mot statlig inblandning i valrörelsen.

Sri Lanka har alltsedan frigörelsen från Storbritannien trots inbördeskriget varit en demokrati där makten har skiftat i val. Därför är utvecklingen så oroande. Presidenten har sökt sig bort från västländer, som har ställt kritiska frågor om mänskliga rättigheter, till länder som Kina. De statliga medierna har fått kritik för att i praktiken ha varit propagandacentraler för presidenten under valrörelsen. Efter valet har motståndaren varit under militär bevakning och han fick genom en teknikalitet inte heller rösta i själva valet.

Kanske kan de mer fredliga förhållandena leda till att demokratin åter kan stärkas på Sri Lanka. Risken är dock påtaglig att utvecklingen fortsätter åt fel håll när presidenten har blivit så mäktig och använt statsapparaten för att befästa sin ställning.

Sri Lanka skulle då bli ännu ett land där friheten och demokratin sitter trångt. Efter Sovjetkommunismens fall blev land efter land demokratier. Där fanns stora förhoppningar om att fortsatt ekonomisk utveckling stegvis skulle göra Kina friare.

Det har också knutits stora förhoppningar till att medierevolutionen skulle bidra till demokratins spridning. Internet, digital-kameror och mobiltelefoner har gjort det svårare för förtryckarregimer att dölja övergrepp och lättare för oppositionen att få fram sin version. Protesterna i Iran och Burma är exempel på att omvärlden vet mycket mer i dag än vid tidigare övergrepp.

Dystert nog har inte förhoppningarna infriats. Tvärtom har auktoritära ledare tagit och behållit makten. Det allvarligaste är utvecklingen i kärnvapenmakten Ryssland, där det under Boris Jeltsin fanns flera partier och kamp om makten. Under efterträdaren Vladimir Putin marginaliserades oppositionen och statsapparaten användes för att konsolidera makten. De asiatiska forna Sovjetrepublikerna har inte blivit fungerande demokratier och i Vitryssland har president Aleksandr Lukasjenka tryckt ned oppositionen. Prästväldet sitter ännu kvar i Iran och i Latinamerika stärker vänsterpopulisten Hugo Chávez sin makt. Kina har förblivit en enpartistat.

I de flesta länderna genomförs dock val, men oppositionen är i praktiken chanslös. Makten kontrollerar de stora medierna och är ibland beredd att ta till valfusk för att sitta kvar. Det demokratiska utanverket består, men är berövat sitt innehåll.

Bättre utbildning, stigande levnadsstandard och ökad insyn bör leda till mer frihet och demokrati. Utvecklingen går dock inte på räls utan kräver mer envishet och tålamod än optimisterna trodde för några år sedan.

Mer läsning

Annons