Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det enda rätta är därför att låta dem som behöver ekonomiskt stöd själva välja vilka hål de ska stoppa sina pengar i.

Det finns en direkt koppling mellan fattigdom och privat sparande. För att kunna ta sig ur fattigdom måste familjer som har en tajt vardagsbudget få möjlighet att själva förvalta mer av sina egna pengar.

Annons
Plus och minus. Många hushåll har svårt att få ekonomin att gå ihop när det är dags att betala månadens räkningar. foto: scanpix

Enligt Rädda Barnens rapport från tidigare i år lever omkring 220 000 svenska barn i fattigdom. Det handlar om familjer som inte har råd med det allra nödvändigaste, människor vars pengar inte ens räcker till mat, kläder och hyra. Bara i Västmanland uppskattas 6 300 barn vara fattiga och i Västerås beräknas drygt 13 procent av alla barn falla inom ramen för Rädda Barnens fattigdomsdefinition.

Därmed är barnfattigdomen ett reellt problem som inte kan bortförklaras med jämförelser mellan fattiga barn i Sverige kontra fattiga barn i utvecklingsländer. Vidare bör man komma ihåg att barns fattigdom alltid är en följd av den ekonomiska situation som deras vårdnadshavare befinner sig i. Det är ju föräldrarna och inte barnen som ska betala hyran.

En bidragande orsak till att många mammor och pappor har svårt att få plus och minus att gå ihop är avsaknaden av ett eget sparande. I en undersökning som Länsförsäkringar redovisade förra året hade 18 procent av deltagarna mellan 18 och 24 år inga sparade pengar alls, medan 36 procent hade kunnat lägga undan mindre än 10 000 kronor.

För dem som saknar ett eget sparkapital finns en oro för oförutsedda utgifter. Enligt Statistiska centralbyråns ULF-rapport (Undersökning av levnadsförhållanden) kan mer än en femtedel av alla svenskar under 45 år inte själva klara av en oväntad kostnad på 8 000 kronor. I praktiken innebär det att ett tandläkarbesök, en trasig bil eller en vattenskada kan få förödande konsekvenser för många familjer.

Att föräldrar väljer att inte spara kan bero på flera saker. Vissa inser nog inte hur viktigt det är att ha en ekonomisk buffert. För dem känns kanske en semesterresa mer lockande än pengar på ett bankkonto? En annan förklaring kan vara att synen på sparande har förändrats. Att ta ett bostadslån är självklart för de flesta i dag. Dessutom ses ett hus- eller lägenhetsköp som en god investering. Men även om bostaden i sig har ett högt värde så ger den inte samma trygghet som ett sparkapital. En villa med altan i söderläge är till föga tröst för en familj som inte har råd att köpa nya glasögon.

Det kan också vara så att man inte sparar för att de inte kan. När räkningarna är betalda, maten står på bordet och vinterjackan är införskaffad finns det helt enkelt inga pengar kvar. Då blir det omöjligt att lägga undan pengar hur gärna man än vill.

Som tur är finns det en enkel lösning: låt de löntagare som måste kämpa för att få vardagsekonomin att gå ihop få behålla mer av sina egna löner. Med mer i kassan skulle fler familjer få möjlighet att spara så att de den dag något allvarligt inträffar kan klara sig själva utan sms-lån och utan statliga tröstbidrag.

I ett modernt och heterogent samhälle med lika många olika behov som valmöj-ligheter blir det omöjligt att fördela de gemensamma resurserna på ett rättvist sätt. Om detta går bland annat att läsa i Timbrorapporten Medborgarna på marginalen. Slutsatsen blir att det alltid, oavsett hur många punktinsatser som görs för ensamstående mammor, kommer att finnas människor som faller mellan stolarna. Det enda rätta är därför att låta dem som behöver ekonomiskt stöd själva välja vilka hål de ska stoppa sina pengar i.

Mer läsning

Annons