Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns goda skäl för en förändrad lagstiftning om insemination, inte minst för att ensamstående redan kan adoptera.

Det borde vara naturligt att riksdagsledamöter agerar själv-ständigt i frågor om etik och moral.

Annons
Kärvt läge. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund förlorar frågan om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning genom att riksdagen agerar vid sidan av regeringen.foto: scanpix

Det har varit några kämpiga veckor för Kristdemokraterna. Kort efter att Göran Hägglund hade blivit omvald som partiledare gick partiet med på att avskaffa steriliseringskravet vid könsbyte. Det innebär att regeringen kan lägga ett enat förslag.

Kristdemokraterna ville däremot inte gå med på att också ensamstående kvinnor skulle få rätt till insemination. Då valde riksdagsledamöter från de andra borgerliga partierna att agera vid sidan av regeringen. De kommer att rösta på motioner med förslag om rätt till assisterad befruktning.

Eftersom de rödgröna partierna har samma uppfattning finns en stor majoritet i riksdagen för en lagändring. Kristdemokraternas ledning gick emot en egen mer konservativ intern opinion genom att vara med på att avskaffa steriliseringskravet. Det kan ställa till problem i partiet.

Nu fick dock partiledningen ändå bita i det sura äpplet i frågan om ensamstående kvinnors rätt till insemination. Men egentligen borde inte Kristdemokraterna gräma sig över att riksdagsmajoriteten går vid sidan av regeringen och driver igenom ett beslut.

Det kan inte vara rimligt att mindre än 10 procent av riksdagsledamöterna ska kunna blockera en förändring en så bred majoritet står bakom. Inget parti borde på detta sätt genom regeringsmedverkan kunna blockera en klar majoritet av de folkvalda.

Det ger dessutom motståndarna till förändringen möjlighet att driva sin egen uppfattning och inte heller vara låsta av regeringsöverenskommelser.

I den här typen av frågor är det också mindre viktigt att partier eller regeringen håller samman. De har ingen stor ekonomisk betydelse och slår inte undan benen för regeringens politik på andra områden.

Förr var det vanligt att riksdagsledamöterna kunde rösta utan partipiska i moral- och en del sociala frågor. Partierna höll till exempel inte i hop när rätten till abort infördes och i alkoholpolitiken var det vanligt med olika uppfattningar inom partierna.

Kristdemokraterna bidrog faktiskt själva till att partipolitisera moral och andra samvetsfrågor. De menade att det var fel att kulturradikaler och moralkonservativa samlades i samma parti, som förr i Folkpartiet. Moralen blev partiskiljande.

Det finns goda skäl för en förändrad lagstiftning om insemination, inte minst för att ensamstående redan kan adoptera. Familjer är olika och då bör det också vara tillåtet för ensamstående som önskar ett barn att få hjälp med befruktning

Samtidigt finns dock några paradoxer och komplikationer. Här gör biologiska skill-nader med könen, något som annars inte lyfts fram, sig påminda. Ensamstående män med stor längtan att skaffa barn får inte rätt till att använda surrogatmammor.

Skillnaden går att försvara, men innebär att ensamstående män och kvinnors barn-längtan behandlas olika.

Kristdemokraterna värnar här rätten till två föräldrar, men är annars mest skeptiskt till att staten genom kvoteringar ska se till att pappor ägnar mer tid åt barnen.

Andra talar när det handlar om kvoterad föräldraförsäkring om att barnen har rätt till båda sina föräldrar och att barnen utvecklas bättre med två närvarande föräldrar. Så här verkar det finnas en underliggande syn att det faktiskt är bättre med två föräldrar.

Här finns således brist på konsekvens på flera håll. Olika åsikter borde här kunna rymmas i samma parti. Låt därför riksdagsledamöterna oftare ta ställning på egen hand i den här typen av frågor.

Mer läsning

Annons