Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns inget som är så svårt som att försvara en redan vunnen position.

Folkpartiet är ett parti som både vet var det kommer ifrån och vart det är på väg. Med fötterna stadigt förankrade i liberalismen tar det sikte på valet i september och hur det ska gå där.

Annons

– Välkomna till det liberala riksmötet!

Med de orden välkomnade partiledaren Jan Björklund de sina när han inlednings-talade på Folkpartiets kommunala riksmöte i Västerås i lördags. Han undrade vidare varför inte andra partier inleder sina större partisammankomster med att referera till sina ideologiska bestämningar.

Kanske är det för att det upplevs som underförstått. Alla delegater vet vilket partis möte de är på. Det är inte som på ett tåg eller en buss man aldrig åkt med förut, där det måste ropas ut i högtalarsystemet vart tåget eller bussen är på väg och vilken nästa hållplats är.

Eller så är det, vilket Björklund anförde, för att en del partier helst inte vill kännas vid vilken ideologi de är sprungna ur.

Björklund leder ett parti som vet var det har sina rötter, ett parti med fötterna stadigt förankrade i den liberala ideologin.

– Liberalismen betyder att människor ska ha frihet att själva bestämma. Ingen överhet ska bestämma över människor, fortsatte Björklund.

(Ett intressant uttalande, för övrigt, från ett parti som bland annat sett till att det numera finns särskilda pappamånader i föräldraförsäkringen).

Nåja, Folkpartiet vill att människor ska ha friheten att bestämma så mycket som möjligt om sina egna liv.

I går avslutningstalade partisekreterare Erik Ullenhag. Hans inledningsord var:

– Hur vill ni att den tredje måndagen i september ska se ut?

Självklart ville han och alla de församlade att de ska vakna den där måndagen och veta att det har skrivits historia inom svensk politik: Att Allians för Sverige har fått väljarnas förtroende att regera i fyra år till. Att de senaste fyra åren med en borgerlig regering inte bara blev ytterligare en parentes i ett annars så kompakt social-demokratiskt styre i Sverige.

I sitt tal valde Ullenhag att travestera Winstons Churchills berömda ord ”aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket.” Ullenhag sade: ”Aldrig haft så många haft en enda person att tacka för så mycket,” med tydlig adress till just Churchill och hans kamp för demokratin under andra världskriget. Churchill var dock ett klockrent exempel på att man inte vinner val på gamla meriter, menade Ullenhag. När kriget var slut tog också förtroendet för honom slut och regeringen byttes ut. Allt hans slit och allt gott han åstadkom under kriget hade föga betydelse när det gällde att leda Storbritannen när kriget var slut.

Ullenhag menade att inte heller Folkpartiet eller Allians för Sverige kan vila på gamla lagrar. Förtroendet att få fortsätta leda Sverige efter valet måste vinnas genom att formulera och förmedla den bästa visionen för framtiden.

Det finns inget som är så svårt som att försvara en redan vunnen position. Det gäller i såväl idrottens värld som i politikens. Det faktum att man hade tränat hårdast eller bedrivit den mest lyckosamma val-rörelsen, och varit bäst i det senaste mästerskapet eller valet, hjälper inte ett dugg när startskottet går i nästa tävling eller när vallokalerna öppnar i nästa val. Då råder helt nya förutsättningar.

Det enda som betyder något är hur det ser ut när alla har gått i mål i just den här tävlingen eller hur de andra partiernas visioner för framtiden formulerats i just den här valrörelsen. Hur det gick senast är tämligen oväsentligt.

Mer läsning

Annons