Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det har blivit lättare att kontrollera. Men för att något är möjligt behöver det inte vara önskvärt.

Förbättrade möjligheter att kontrollera tycks locka arbetsgivare och överhet. Den personliga integriteten måste värnas i praktiken och inte bara i princip.

Annons
Bra ibland. Slumpvisa alkoholtester är bra på vägarna, men inte om de genomförs i stor skala på vanliga arbetsplatser. foto: scanpix

Landstinget i Gävleborg har fått uppmärksamhet genom att börja alkotesta personalen. Under ett år ska inte mindre än var fjärde anställd slumpvis alkoholtestas. Den som har mer än 0,2 promille i blodet, samma gränsvärde som för bilkörning, skickas hem med löneavdrag och en rehabiliteringsutredning inleds.

Överhetens argument är som alltid väl-villiga. Det ska handla om säkerhet och om att ta hand om varandra.

Redan tidigare testas dock personer där full koncentration hela tiden är viktig, som ambulansförare eller operationspersonal. På liknande sätt finns på andra arbets-platser slumpvis kontroller av till exempel bussförare eller personal på kärnkraft.

Nu är det inte bara droger och alkohol som kontrolleras mer. VLT har på nyhetsplats tidigare beskrivit hur allt fler arbetsgivare kräver utdrag ur brottsregistret vid anställningar. När beslutet om att kräva utdrag för lärare och förskolepersonal drevs var det ett motiverat undantag. Nu finns krav på betydligt fler yrkesgrupper och andra arbetsgivare, som inte har rätt att fråga, överväger bara sökande som ”frivilligt” lämnar utdrag.

På nyhetsplats har det också varit artiklar om att själva arbetet övervakas mer genom rapportkrav och annat. Syftet är även här välvilligt. Effektiviteten ska bli bättre och jämförbarheten mellan olika enheter öka. Men resultaten kan bli byråkrati och onödig administration. Inte minst lärare och läkare klagar över att allt mer av arbetstiden går åt till att skriva rapporter i stället för att träffa elever eller patienter.

När det gäller de nya alkotesterna kan dessutom gränsvärdet 0,2 promille ifrågasättas. Det är motiverat för bilkörning. Där fyller slumpvisa tester sin plats, då det är föraren som kontrolleras. Men många andra länder har 0,5 promille som gräns, vilket även Sverige tidigare hade.

Det var klokt att sänka gränsen till 0,2 promille för bilkörning, men de flesta är inte berusade vid ett så lågt gränsvärde. Därför är det mindre motiverat att ha samma gräns för båtar, som går långsammare än bilar och inte kör på vägar, och omotiverat att använda som gräns på vanliga arbetsplatser.

Ny teknik har underlättat kontroll och övervakning. Arbetsgivare och överhet tycks ha svårt att motstå frestelsen att då bygga ut kontrollen, alltid med de mest välmenande motiv, som ökad säkerhet eller förbättrad folkhälsa.

Bara för att något är möjligt behöver det inte vara önskvärt. Utgångspunkten borde vara att kontroller och slumpvisa tester används bara när de utan tvivel behövs. När det, som det oftast gör, finns skäl för och emot bör omsorgen om den personliga integriteten väga tyngre. Personliga kontakter bör ersätta kontrollsystem..

Annars finns risken att stressen ökar på arbetsplatserna, särskilt för dem som inte riktigt passar in eller har något klandervärt i bagaget. Det blir svårare att få en andra chans. Utgångspunkten blir närmast att du är skyldig innan motsatsen har bevisats och den slumpvisa alkotesten har klarats av.

Där problemen är stora kan tester av många motiveras under en tid. Men på vanliga arbetsplatser lär de stora vinnarna av utbredda kontroller vara företagen som säljer testerna.

Mer läsning

Annons