Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det kommer aldrig att synas om någon allvarlig sjukdom missades på grund av satsningen på massvaccinationen.

Det blir lätt konspiratoriskt när stora statliga satsningar som massvaccineringen mot svininfluensan ifrågasätts. Det är synd. Kärnfrågan är i stället om det hade funnits bättre sätt att använda begränsade resurser.

Annons
Många tog sprutor. Massvaccinationen fungerade bra, men resurserna hade kunnat användas till annan hälsovård. foto: scanpix

Nyligen fick Världshälsoorganisationen WHO kritik i Europarådet för att ha överdrivit pandemihotet i samband med svin-influensan. Enligt Svenska Dagbladet var det främst brittiska och tyska politiker som ställde WHO till svars.

Labourpolitikern Paul Flynn menade att det fanns starka finansiella intressen bakom varningarna. Läkemedelsindustrin skulle ha investerat fyra miljarder dollar för att utveckla vaccin och ville därför skapa fruktan och stora beställningar. Tysken Wolfgang Wodarg ansåg att en mild sjukdom hade blåsts upp till något mycket farligt.

WHO försvarade sina rekommendationer och framhöll att viruset kunde orsaka allvarlig sjukdom och död. Fler barn har också dött av svininfluensan än vad som är normalt under den vanliga säsongsinfluensan.

Nu är Europarådet i sig inte längre särskilt betydelsefullt, utom när det handlar om mänskliga rättigheter. Förr kunde EU- och icke EU-länder mötas här, men nu är Europarådet främst viktigt för de få länder som inte har gått med i EU (typ Norge) eller inte har fått komma med (typ Turkiet).

Till skillnad från EU har Europarådet heller inga överstatliga inslag. Eventuella rekommendationer om svininfluensan binder därför inte några regeringar.

Det hindrar inte att själva frågan är värd att fundera vidare över. Länderna valde olika modeller, där Sverige tillhörde de mest ambitiösa i att vaccinera en stor del av befolkningen.

Det är i sig inte så konstigt. Sverige är ett välorganiserat land med en stor tilltro till myndigheterna. Därför var det lättare att nå en stor del av befolkningen här än det skulle ha varit i andra länder. Vårt grannland Danmark vaccinerade till exempel bara personer i riskgrupperna.

Det blev för mycket konspirationsteorier om läkemedelsindustri eller dolda bieffekter bland vaccinationskritiker. Myndigheterna slog å andra sidan gärna på stora trumman och framställde det som osolidariskt att inte följa råden.

Så blir det tyvärr alltför ofta. När beslutet att massvaccinera väl var fattat var det rimligt för de enskilda att ställa upp och ta sprutan eller sprutorna. Organisationen fanns på plats och vaccinet var tillgängligt.

De här resurserna hade dock kunnat användas till annan sjukvård. Det kunde på marginalen ha inneburit mer tid för undersökningar och snabbare behandling för andra patienter. Det kommer dock aldrig att synas i någon statistik om en cancer-tumör eller någon annan allvarlig sjukdom missades eller upptäcktes senare för att vårdcentraler och planerare behövde lägga ned tid och kraft på att vaccinera så många som möjligt.

Ekonomi handlar alltid om att hushålla med begränsade resurser. Att välja något är alltid att välja bort något annat.

Mer läsning

Annons