Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det ständigt splittrade Irak

Irak riskerar att falla samman, men landet har aldrig fungerat väl.

Annons
Krigiskt. Frivilliga unga män i Bagdad anmäler sig till den irakiska armen. Foto: Khalid Mohammed/AP Photo/TT

Få försvarar i dag president Bushs attack på Irak. Varken massförstörelse-vapen eller islamska terrorister visade sig finnas i Irak då.

I dag är det däremot gott om islamister i Irak, så gott om dem att de har tagit över stora delar av det sunnidominerade västra Irak. De står inte långt från huvudstaden Bagdad.

Det är förstås lätt att vara efterklok. Flera som stödde USA:s anfall pekar på att information då var annorlunda. Stödet för kriget hade uteblivit om de hade vetat vad de vet i dag, det vill säga att USA överdrev farhågor för att få stöd för attacken

Någon, som Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair, håller envist fast vid att det var rätt att anfalla. Han menar att det är oviljan att ingripa i Syrien som är det stora problemet, inte viljan att angripa tyrannen Saddam Hussein.

Men få håller med Blair. I efterhand är det svårt att försvara Irakkriget. Som så ofta är det mycket lättare att vinna ett krig än att skapa bestående fred. Irak riskerar att falla samman. Kurderna verkar reda sig väl i områden de själva kontrollerar. De har, i varje fall hittills, vunnit på utvecklingen.

Konflikterna mellan sunni- och shiamuslimer tycks däremot desto bittrare. President Obama är tydlig med att premiär- minister Nuri al Maliki borde ha uppträtt mer enande i stället för att exkludera sunnimuslimer. Nu har de extrema upprorsmännen därför fått mer stöd.

Ett sönderfallande Irak hotar och det tycks till och med kunna leda till samarbete mellan de bittra fienderna USA och Iran. Det är dock lättare sagt än gjort att skapa ett väl fungerande och fredligt Irak.

I år högtidlighålls hundraårsminnet av första världskrigets utbrott. Vi kan ännu höra ekon av skotten i Sarajevo och de europeiska stormakternas oförmåga att bevara freden.

Själva kriget skördade miljoner offer, men även freden skapade nya konflikter. I Europa gav nya gränser och dålig behandling av förlorarstaterna upphov till revanschbegär vilket ledde fram till andra världskrigets fasor och därefter det kalla kriget.

Också Mellanöstern lever i skuggan av första världskriget. När segrarmakterna styckade det osmanska riket bildades stater som Syrien och Irak.

De var från början etniskt och religiöst splittrade. Det passade dåtidens stormakter som Storbritannien och Frankrike, men priset har blivit mycket högt.

De här länderna i Mellanöstern har hållits samman av despoter, försök att demokratisera och reformera har misslyckats. Så även om berättigad kritik kan riktas mot Irakkriget går problemen mycket längre tillbaka än president Bushs önskan att avsätta Saddam Hussein.

Mycket började 1914.

Mer läsning

Annons